Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Bonapartismen och kejsardömet i Frankrike. En studie efter den nyeste franske historieskrifningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här sysselsätta oss. De tillkännagifva Frankrikes politiska
uppvaknande; de äro den galliske tuppens galande, som bådar en ny
historisk dag.
Äfven det första kejsardömet har, såsom Lanfrey och före
honom redan många tyska skriftställare visat, ej egentligen haft
någon litteratur- och konstepok. Det var ifråga om sann konst
dödt och ofruktbart. Först efter kejsarens fall, efter slaget vid
Waterloo och fångenskapen på S:t Helena blef napoleonismen
konstens och litteraturens lösen. Litteratur och koDst älska olyckan
och lidandet. Genom sin olycka vann kejsaren deras sympati, och
blott i följd af denna sympati utvecklade sig hvad man kunde kalla
en napoleonistisk æra. Vid den tiden voro Béranger,
Chåteau-briand, Thiers och Victor Hugo napolecnistiska. Men, besynnerligt
nog, knappt hade napoleonismen åter kommit till herraväldet, så
affÖllo på en gång alla dessa snillen från densamma, liksom om
de instinktmässigt känt med sig, att de till sitt innersta väsende
voro främmande för och fiendtliga mot den. Napoleonismen har
aldrig kunnat tillgodogöra sig, aldrig sammansmälta med nationens
ädlaste och bästa krafter; den behöfver bullret, de prunkande
skådespelen, det oroliga suset och bruset, och derföre undergräfver
den folkets andliga helsa.
Det andra kejsardömet bestyrker detta på ett ganska
otvetydigt sätt. Napoleon UI är till sitt egentliga skaplynne ingen grym
tyrann, ingen blodsman. Louis Ulbach har nyligen gjort en
karak-tersteckning öfver Frankrikes nuvarande kejsare, som ingen
boktryckare i Paris vågat trycka och som dock ej målar kejsaren i svart.
Såsom i alla goda skildringar af kejsaren är det äfven här
skyggheten, drömmenet, ja en nästan qvinlig räddhåga, som utgöra
bildens hufvuddrag. Före den andre December lyckades blott ett
enda företag för honom, nämligen rymningen från Ham, hvarvid
det mindre kom an på beslutsam handling, än på en viss slughet
och förställning; och om statskuppen gick lyckligt, var det
sannolikt derföre, att hufvuddeltagaren dervid ej visade sig, ty annars
torde hans vekhet hafva smittat Saint Arnauds trupper. Hans
uppfostran genom den svärmiska Hortense har åt den förste
Na-poleons blåögde brorson gifvit något af Werthers karakter; eljest
kunde han ej i sin berättelse om det misslyckade företaget i
Strass-burg hafva gifvit luft åt denna romantiska suck: »När jag för
några månader sedan hade ledsagat Mathilde och återvände till
parken, fann jag ett träd, som splittrats af blixten, och jag sade
till mig sjelf: vårt giftermål skall tillintetgöras af ödet. Hvad
jag dunkelt fruktade har skett. Har jag då redan år 1836 för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
