Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Ogräs i vår dramatik. Af N. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Således verkligen något af det der starka, poetiska, på
hvilket jag sätter så högt värde?
— Farbror skall få höra. I första akten dör en person af
blodslag på scenen, hos en bankir hos hvilken han insatt en stor
summa penningar. Bankiren är naturligtvis en bof, som behåller
summan och rymmer; hans förste bokhållare tar dock det
utfar-dade qvittot ur den döde mannens hand och gömmer det. Den
förre blir imellertid under årens lopp millionär, den senare tiggare
och som sådan genom en händelse bekant med den aflidnes enka
och barn. Dessa nedsjunka plötsligt, utan synlig orsak, i allt
djupare elände, hvars alla grader af vigilans, pantlån, utslag,
husvillhet, brist på arbete, förtviflan åskådarne få bevittna. Sin
höjdpunkt når stycket i fjerde akten, der bofven-millionären besöker
tiggaren för att med våld (= en pistol) aftvinga honom qvittot,
ehuru denne möter honom »med dubbel insats» (== två pistoler),
och der slutligen de båda qvinnorna, mor och dotter, som bo vägg
i vägg med tiggaren, företaga ett sjelfmordsförsök genom kolos,
från hvilket de räddas, medan tiggaren är nära att falla offer
derfor — i följd af mellanväggens otäthet. Naturligtvis blir allt bra
till sluts, utom för hofven. För resten är det öfriga desso likt,
med knalleffekt på knalleffekt, men skickligt beräknadt på
åskå-dames sympatier för eländet och den humoristiska sjunkenheten.
— Vet du, kära bror F., det är för märkvärdigt med hvad
du skildrar: det saknar verkligen all poesi, och ändå kan jag icke
neka att der finnas uppslag, ansatser som varit värda ett bättre
öde. Den der idén med oset t. ex.!
— Ja, nog är det sannt hvad farbror först sade; men
tillämpningen skulle jag alldeles vilja ändra. Hvad som är godt och
dugligt i dessa stycken är den mer utbildade dramatiska tekniken,
den större omsorgen om sannolikhet och sammanhang i det
rafflande och effektbraskande. Men just dessa egenskaper, som tidens
obevekliga inflytande intvungit äfven i detta dramatiska slag, göra
att de sensationsväckande elementen framträda så mycket bjertare
och blottas så mycket säkrare. Och således kan man säga att
genren sjelf sörjer för sin upplösning.
— Imellertid, bästa bror, hvad har du egentligen att invända
mot att folk ser och tycker om sådant? Mig, det medger jag,
skulle det förefalla fadt, osmakligt, matt; men nutidens publik,
som tycker om hvardagsmaten, må geraa förlusta sig med dessa
stycken.
— Farbror sörjer sjelf för svaret, hör jag. Farbror erkänner,
att farbror ej kan njuta något som icke innebär dessa skakande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
