Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde häftet - Anmälningar - William Hepworth Dixon, Heliga landet, dess forna och närvarande förhållanden. Constantin Tischendorf, Det heliga landet - L. Landgren: Folkskolan och kristendomen. Af C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pamphiliska handskriften, som härstammade från just samma tid,
gifvit den särskiljande benämningen ”den uräldsta.” — På grund af
detta observandum samt äfven med anledning af åtskilliga
språk-egendomligheter i Cod. Sin. är Hilgenfeld böjd för att antaga att
nämnda handskrift ligger något närmare i tiden’ intill det 7:de årh.
än Tischendorf vill medgifva ‘).
L. Landgren: Folkskolan och kristendomen. Ups., W. Sch ultz 1870.
Herr prosten och teologie doktorn L. Landgren, hvilkens
hjelte-modiga anlopp mot »idealismen», den kritiska teologien och andra
arga otrosfunder våra läsare haft tillfälle beundra i detta häftes
inledningsuppsats, har nyligen i bokhandeln utskickat en broschyr,
betitlad Folkskolan och kristendomen (aftryck ur Teologisk Tidskrift,
l:sta häft. ärg. 1870). Då denna lilla skrift synes vara tillkom*
men egentligen för att låta dess författare lätta sitt hjerta genom
att en gång rätt eftertryckligt »läsa lagen» för tidskriften
Framtiden, hvars utgifvare tages i upptuktelse såväl för hvad han yttrat,
som för hvad han icke yttrat eller någonsin kan komma att yttra,
är det måhända i sin ordning att vi med ett par ord uttrycka vårt
erkännande af den oss visade uppmärksamheten. Vårt kortfattade
genmäle till hr L. blir då detta, att vi i hans uppträdande mot
hvad han benämner »Framtidens nya verldsordning» funnit
åtskilligt både nytt och sannt men, dess värre! det sanna deri är icke
nytt och det nya är icke sannt. Sannt är — men också af oss och
våra medarbetare städse med all kraft framhållet — att en lefvande
kristendomskunskap bör utgöra grundvalen för all uppfostran i
folkskolan såväl som annorstädes. Hvad åter angår hr L:s påstående,
att vi, långt ifrån att skänka vårt bifall åt nämnda vördnadsvärda
sanning, tvärtom göra till vårt syftemål att »hopsamla allt groft
artilleri, som står till buds, för att nedergöra icke blott
statskyrkan utan all positiv kristendom», så är detta sannt endast för det
fall, att det verkligen vore höjdt öfver allt tvifvel att likhetstecken
måtte sättas mellan: »Kristi kristendom» och åskådningssättet i hr
L:s dogmatiska arbeten. Hr L. utgår naturligtvis från den tysta
förutsättningen att så är förhållandet, men vi finna ingen anledning
att, honom till behag, låta denna handgripliga »petitio principi i*
gälla som fullvigtigt bevis. — Hr L. har försökt sina
författare-krafter i flera »grunddrag», såsom till läran om helgelsen, dopet,
om Gud o. s. v. Må han pröfva på ett nytt dylikt arbete:
»Grunddragen till läran om tron» i ordets nytestamentliga betydelse, och
må han der bevisa oss,« att den ortodoxa kyrkoläran rätt tolkat
det bibliska budet: tro på Kristus! Hafva vi derom blifvit
öfver-tygade, då, men icke förr, skola vi nedlägga vår penna och afstå
från försöket att rikta grundskott mot hvad vi ditintills betrakta
som det falska trosbegreppets, den falska kristendomslärans
för-skansningar. C. v. B.
1) Jmfr. skriftvexlingen i denna fråga mellan Hilgenfeld och Tischendorf i den förres
Zeitschrifi jur wistensckaftiiche Tkeologie, &rg. 1864, l:sta och 2:dra häft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
