Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Demokratien. Dess historiska utveckling och betydelse för vår tid. Af J. C. Bluntschli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständiga landtfolket, slutligen de gamla längesedan bebygda orterna
öfvervigt öfver de nyare och herraväldet öfver de vanliga
fögderierna. Endast öfvergående och i oroliga tider erhöll demokratien
i medeltidens europeiska stater en tillfällig betydenhet,
ingenstädes kom den till fast bestånd.
En storartad vändning visade sig först i Nordamerika. Först
med andra hälften af det förra århundradet börjar en ny period
af magtutveckling för den demokratiska statsformen, sådan den
ej blifvit skådad sedan hellenernas tid och i allmänhet aldrig i
sådan styrka. Denna helt och hållet nya magtutveckling af nämnde
statsform och de demokratiska idéerna äro ej heller inskränkta
till Amerika. Vi se den sedermera med vulkanisk kraft och med
upprepade revolutionära stötar i grund skaka nästan hela det
romerska och germanska Europa. Två gånger (1793 och 1848) har
Frankrike för åratal valt demokratien till sin författningsform,
en stat, hvars hela historia visar ett påtagligt sträfvande till
centralisation och hvars storhet och magt gång efter annan i
den nyare tiden når sin höjdpunkt i en nästan enväldig monark.
Till och med det på dynastier rika och sina furstar tillgifna
Tyskland röjde (1848) en allvarsam böjelse att blifva demokratiskt
Det republikanska Schweiz fann efter revolutionens stormar sitt lugn
först genom utbildandet af en representativ demokrati (1830—1848),
hvarvid den amerikanska författningen tjenade till mönster. Det
vore enfaldigt att tro, att den allmänna politiska ställningen i
Europa redan nu uppnått en så saker och tillfredsställande gestalt,
att den gör förnyandet af dylika revolutionärt demokratiska
rörelser omöjligt
Den moderna demokratien är imellertid helt olika den
gammalhellenska. Persern Otanes (Herodotos III, 82) uppräknade fem
kännetecken på den antika demokratien: 1) likheten inför lagen
ilaovofiCd); 2) förkastandet af hvarje godtycklig magt, sådan som
de österländska furstarne pläga utöfva den; 3) embetenas
besättande genom lottdragning; 4) embetsmännens ansvarighet; 5) den
gemensamma öfverläggningen och omröstningen i folkförsamlingen.
Just de specifika kännemärkena på den gamla demokratien:
lottdragningen om embetena och bestämmandet af sättet för ärendenas
handhafvande genom omröstning å folkförsamlingarne, hafva blifvit
förkastade af den nya demokratien, som besätter embetena genom
. val, och som i stället för den råa folkförsamlingen vill hafva
likaledes genom val utsedda representanter. I dessa båda vigtigaste
afseenden har den demokratiska grundsatsen blifvit modifierad af
det aristokratiska föredragandet af de mera insigtsfulla och dugliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
