Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Demokratien. Dess historiska utveckling och betydelse för vår tid. Af J. C. Bluntschli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till dess inre angelägenheter. Den har hvarken magt eller lust
att utbreda sitt författningssystem öfver sina gränser. Äfven den
stora nordamerikanska republiken utöfvar hittills icke, och väl
ännu ej på länge, något omedelbart inflytande på Europas
statsförfattningar. Man kan icke säga, att den monarkiska statsformen,
som är den herrskande i nästan hela Europa, är hotad af de
utom det varande demokratierna.
Om det oaktadt både af vänner och fiender till den
representativa demokratien ömsom den förhoppningen ömsom den fruktan
blifvit uttalad att det gamla monarkiska Europa mognar för en
demokratisk omgestaltning, så är denna mening förnämligast
grundad på folkets inre tillstånd i dessa stater. Den stöder sig
närmast på den beaktansvärda omständigheten att de stora
revolutionära skakningar, som de europeiska staterna den ena efter den
andra fått erfara under det sista århundradet, företrädesvis hafva
visat sig ega en demokratisk karakter. Frågan är allvarsam nog
för att uppfordra till sorgfällig pröfning.
För att här akta sig för afvägar, måste man skarpt skilja
mellan två begrepp som, tyvärr, båda betecknas med ordet
»demokrati». Likasom man med uttrycket »aristokrati» ömsom förstår
de högre, förnämare klasserna af befolkningen, oafsedt statsformen,
ömsom sjelfva den aristokratiska statsformen, i hvilken denna
högsta klass innehar styrelsen, så förstår man med ordet
demokrati ömsom de politiskt fria och till deltagande i de offentliga
angelägenheterna berättigade stora folkklasserna och de
institutioner som betrygga deras politiska rättigheter, ömsom den
demokratiska statsformen, i hvilken folkets majoritet är herrskande. Det
är uppenbart att demokratien i den förra bemärkelsen mycket väl
kan bestå äfven i en aristokratisk eller monarkisk statsform, medan
demokratien i senare bemärkelsen utesluter hvarje annan statsform.
Så länge de demokratiska elementen i folkets inrättningar och
tänkesätt förblifva underordnade en högre aristokratisk eller
monarkisk magt, så länge kunna de förlikas med aristokratien eller
monarkien; men när de bemägtiga sig högsta magten,
öfver-går statsformen till den egentliga demokratien i den andra
betydelsen.
Hvarje opartisk pröfning af de moderna europeiska
förhållandena leder ovilkorligen till det resultatet att det demokratiska
elementets styrka, d. v. s. demokratien i den förstnämnda
betydelsen, har tilltagit hos folket i hög grad. På hvilket ställe vi än
vilja anställa undersökning, påträffa vi alltid detta förhållande,
såväl i materielt som i andligt hänseende, i institutionerna såväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
