Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om bronskulturen i Skandinavien. Af Sven Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jorden *), men lilc«. som de ariska folken, bland hvilka de
formod-ligen här bodde, antogo de sedan bruket att bränna liken och
förvara askan med de brända benskärfvorna i krukor, som
nedsattes i jorden. Med detta ändrade likbegängelsesätt torde
åtskilligt annat hafva blifvit ändrad t; men den gamla feniciska
Baals-kulten och dess firande med eldar midsommarsnatten och med
dans och sång på höjderna, har lemnat spår efter sig ända till
närvarande dag, så väl hos oss, som på många andra ställen der
detta folk haft sina kolonier.
Äfven bronsfolkets fysiska beskaffenhet synes under bronstiden
härstädes hafva undergått betydliga förändringar, hvilket röjer sig
i förändringarne af deras vapen och smycken. Bronssvärden i de
äldsta grafvame, med de obrända liken, hafva alltid handtagen så
korta att de ej kunna omfattas af mer än tre finger, och
hand-lofsringama så trånga att knappt någon af våra finaste damer kan
träda ett sådant band öfver handen. Härtill kommer att dé
bronssporrar man funnit äro så små, att de endast passa för en ung
flickas häL Men de bronssvärd, som tillhöra en mindre uråldrig
tid, hafva alltid längre handtag och slutligen, vid jernåldems
början, blifva de inimot lika så långa som jemsvärdens handtag.
Skulle icke dessa ändrade religiösa bruk från att begrafva till
att bränna liken, och denna betydliga ändring i bronsfolkets
fysiska beskaffenhet, antyda en mycket lång tidrymd och ett genom
blandning äfven till utseendet ändradt folk? Jag blott frågar och
låter en hvar göra de förklarande slutsatser, han finner for godt,
men så vidt jag vet äro de uppgifna fakta riktiga, och skulle
några undantag gifvas, hvilket jag icke känner, så äro de
åtminstone få.
Nu återstår att besvara den förutnämnda vigtiga frågan: hvad
var det för ett folk, som först förde brons hit till norden och när
var det, som den först förskaffades hit? Det var detta främmande
folk som, efter allt hvad man kan finna, småningom ledde nordens
vilda invånare in på den egentliga bildningens väg och gaf dem
första impulsen till förut okända slöjder och bruk.
Efter många års undersökningar har jag slutligen kommit till
det resultat att det var ett semitiskt folk, fenicema, som från ur-
kännedom af hebreiskan knnoat läsa och förstå de feniciska skrifter man påträffat,
och att de begge på samma sätt skrifvas från höger till vens ter och således höra till
samma spr&kstam. Jag har derfore kallat begge dessa folk semitiska, och kommer att
fortfara dermed.
Vi finna aldrig ko» o*» något exempel på begrafning i n^dhnkad ställning, som
hos stenfolket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
