Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om bronskulturen i Skandinavien. Af Sven Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkets grafvar förekomma, finnas de vanligen gruppvis, stundom i
stort antal, hvilket synes mig visa att folket, som hitförde bronsen,
icke kommit som enstaka personer eller »resande äfventyrare» utan
som ett mer eller mindre talrikt folk som i egenskap af kolonister
satte sig ned i landet for att här qvarblifva. Detta antagande
göres sannolikt, icke blott genom bronsfolkets kolonisationer på
öar och kuster i Medelhafvet, jemförda med europeernas
kolonisationer i Amerika, utan ännu mer omedelbarligen genom fyndet
vid Tygelsjö, som påtagligen visar en strid mellan de
stenbegag-nande infödingarne och det kolonianläggandé bronsfolket. (Se
Nilsson: Sk. Nordens urinvånare. Stenåldern. 2:dra uppl. sidd.
95, 96, pl. VD f. 174, 201.
Ännu ett par preliminära anteckningar torde här vara på sin
plats. Erfarenheten visar oss att sedan de vapen och verktyg af
brons, som de invandrade fremlingama fört med sig hit, blifvit
förbrukade, så visste de att skaffa sig nya, dels genom att omgjuta
de förbrukade eller brutna ), dels genom att skaffa sig ny brons.
De måste således hafva haft med sig bronsgjutare, som från
hemlandet medfört denna konst.
Att denna invasion här i Europas nordvestra del inträffat i
en uråldrig tid, långt före början af vår historia till och med af
våra fomsagor, synes mig kunna slutas deraf att icke en enda
antydning derom förekommer i vår historia eller ens i någon af
våra talrika legender från forntiden. Vi skulle således icke hafva
ens den minsta kunskap om att detta folk med denna helt egna
bildning någonsin funnits här i norden, om vi ej träffat deras
qvarlåtenskap i grafvarne, jemte deras skeletter eller deras brända
benskärfvor i urnor nedsatta i jorden. Men icke nog med att vi
af qvarlåtenskapen inse att de funnits här: vi kunna äfven af
samma qvarlåtenskap finna att detta folk under sitt vistande härstädes
undergått märkliga förändringar både i fysiskt och religiöst
af-seende, och att den tid de här bott och haft brons varit af ganska
lång varaktighet. Hvad dep religiösa förändringen beträffar, så
brukade bronsfolket här i början af sin hitkomst, likasom «lla
semitiska folk* 2), att begrafva sina lik i horisontel ställning i
f) Man har på flera stallen äfven i Sverige träffat samlingar af sådana
förbrukade bronsvapen, jemte gjöten m. m. tydligen ärnade att omgjntas. Äfven har m»«
träffat gjutformar af sten; doek vet man att formarne oftast varit gjorda af v&t aand
och således knnnat blott en gång begagnas. Qvarlefvor efter sådana antika brons*
gjuterier har jag sett både i Frankrike och i Tyskland.
2) Det är allmänt bekant att enligt folktaflan i Genesis 10 kap. räknas fenicerna
till Chanu afkomlingar och hebreerna till Sem». Men språken äro så lika att man medelst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
