Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om bronskulturen i Skandinavien. Af Sven Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttersta landsändar åt vester till? Jag frikänner honom från denna
okunnighet» som i hans ställning skulle vara oförklarlig. Men
hvarför har han då gjort detta inpass, att bemsten finnes vid
Adriatiska hafvet? Det synes verkligen vara ditsatt blott för att
förvilla mindre uppmärksamma läsare.
I mitt Bihang sid. 22 står omnämdt att den ädelsten i Arons
embetssköld som kallades Tarsis (Tarschisch) anses vara från
landskapet af samma namn, Spanien. Vid detta har H. åtskilligt att
invända, men, som vanligt, utan bevis. Slutligen säger han sig
vilja öfvérlemna saken åt orientalisterna — och måhända hade
det varit klokast om han gjort detta från början.
Men nu möter oss i hr H:s skrift ett ställe som verkligen vid
första ögonkastet kan synas vara förestafvadt af personlig ovänskap
mot mig. Han låter nämligen sina läsare veta, att vid den
arkeologiska kongressen i Paris år 1867 (genom tryckfel står 1866)
af-gåfvos opinionsyttringar mot mig, och att det tvifvelsutan var
under »påtryckningen» af dessa, som jag på ett par ställen i
Bidraget sagt att min förklaring gällde allenast den nordiska
bronsåldern, icke den schweiziska m. m. Nej, min bäste hr Hildebrand,
det var icke diskussionen öfver mitt föredrag i Paris 1867, hvarvid,
som alltid då något nytt framlägges, olika meningar uttalades
(hvilket nu, för att göra större effekt på allmänheten, skall fä namn
af »opinionsyttringar») som gjorde att jag i Bidraget inskränkte
ämnet till den skandinaviska bronsen; ty mitt yrkande står ännu
fast att Schweiz fått sin brons från de på Frankrikes
Medelhafs-kuster och deras närmaste öar koloniserade fenicer, upp genom
Rhones’ och andra dalgångar; ett yrkande, hvilket jag så mycket
mindre behöfver frångå, som jag fått nya bevis för riktigheten af
min yttrade - åsigt, hvilka bevis mina herrar opponenter skola på
ett annat ställe fä del af. Men jag gjorde nämnda inskränkning
och förenklade ämnet, för att lättare kunna begripas, äfven af
mindre försigkomna arkeologer. Hr H. synes ändå ej hafva
förstått det, åtminstone har han ej vidrört hufvudsaken, som var der
ådagalagd, att de feniciska tempelruinerna öfverensstämde i
konstruktion och ornament, från Astarte-templet på Cypern, till
New-grange på Irland.
Jag hade visst kunnat och kanske äfven bordt mera deltaga
i diskussionen; men att jag icke gjorde det, dertill voro flera skäl:
l:mo att min erfarenhet är lika med den, som erkebiskop Wingård
i sitt afskedstal vid ett naturforskaremöte i Stockholm sade sig
hafva inhemtat: att svenskarna i allmänhet ej äro så munviga som
utländningarna. 2:do att med muntliga dispyter föga uträttas:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
