Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Litteraturen och hemmet. Af Rudolf Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång den manliga hållningen utmärker karakterens allvar, kraft
och sjelfständighet. Sjelfkänslan, ett dyrbart arf redan från
hedniska förfäder, som byggde helst på egen grund, för att vara en
hvar man för sig, var dock städse förenad med en viss benägenhet
att välvilligt träda aktningsvärda eller okända medmenniskor till
mötes. Gästfrihetens lagar hafva ingenstädes från urminnes tider
med sådan grannlagenhet iakttagits som hos oss. Mot främlingen,
eho han var, räckte man välvilligt handen och sökte göra honom
lifvet så angenämt som möjligt. Det är ett nationaldrag, så kändt,
att derom ej behöfver vidlyftigt ordas. Häri låg intet flärdfullt
skryt, ingen småaktig benägenhet att sjelfviskt behaga sig sjelf,
inga ljugande åtbörder med likbetydande ord, nej! det var
natur, öppen, klar, god, som det oförfalskade hjerta, som
utgjorde dess grund. Man har kallat detta en medfödd »humanitet».
Den har funnits och är ännu ej forspild hos svensken, ty i botten
är han densamme, som han varit, ehuru vissa egenskaper, som
stundom äro en allmännare odlings följeslag och en långvarig freds
skötebarn hos ett naturligen krigiskt folk, alstrats som svagheter
ur sjelfVa dygden. Den fordna manliga sjelfkänslan öfvergår så
med lätthet till en trotsig eller småaktigt beräknande sjelfviskhet
och den råa naturkraften, som förädlades genom härdning, till en
krass eller hos de mera »bildade» förfinad njutningslystnad. Det
fordna öfverdådet har ock tagit en vekare form; det har insvept
sig i det yrande lättsinnets brokiga mantel.
Spåren till denna förvandling finna vi såväl i vårt offentliga
lif, som isynnerhet i vårt enskilda. I det förra visar sig
sjelfvisk-heten i försöket att vinna fördelar på det allmännas bekostnad
och att göra lycka genom att behaga; i det sednare möta
njutningslystnaden och lättsinnet i mångfaldiga former. Man förvärfvar
för att njuta och leker mångenstädes bort sitt lif i sinnliga fröjder
och vexlande haltlösa nöjen. Allvar i högen, fasthet i ädla
grundsatser, ihärdighet i sträfvandet för ett upphöjdt mål, redbarhet i
tänkesätt och handling, intelligensens herravälde öfver materien
och ett lefvande intresse för den förras idrotter äro ej allmänna
egenskaper eller dygder hos det närvarande slägtet. När dagens
mer eller mindre ansträngande mödor slutat, söker flertalet af de
unge, ja! väl äfven de äldre männen upp ett gladt lag, för att
möjligen under skämt och makligt samspråk om betydelselösa
ämnen öfva sig i den stegrade njutningen af småningom försoffande
drycker. Måttan var aldrig en svensk dygd, motsatsen är mera
vanlig och af vanan blir slutligen ett behof. Detta måste fyllas,
om lifvet ej skall blifva ödsligt och tomt, ty det blaserade sinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
