Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Framtidsutsigter från den stora orienten. Af J. Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en af steppens »kibitkor». Kirgiserna särskildt äro, enligt
öfverensstämmande uppgifter, allt annat än ett religiöst-fanatiskt folk. Det
oaktadt förakta de djupt de hycklande »Urusz» (ryssarne).»
Huru annorlunda gestaltar sig icke resultatet af de brittiska
eröfringarne i Indien! Ehuru vi längre fram skola något närmare
återkomma till detta ämne, må det dock tillåtas oss att för
jemförelsens skull här ytterligare anföra några ord af Vambéry.
Den centralasiatiske etnografen yttrar nämligen om Indien
följande: »Redan börja Hindostans folkslag att inse det de hatade
inkräktarne på fullt allvar arbeta för landets odling och dess
invånares väl. För så vidt klimatiska förhållanden tillåta det, ha
andlig och materiel verksamhet vid stränderna af Ganges och
Indus stigit i en mån som hittills varit okänd. De frön som
Elphinstone, Henry Lawrence och Malcolm utsådt, börja gro och
bära frukt... Väl kan det strängt protestantiska England icke skryta
med att genom sina dyrlejda missionärer för sin kyrka ha vunnit
synnerligt många millioner själar; nej, kristendomen skall aldrig segra
öfver Buddhas, Brahmas och Islams läror, men de gamla afgudabilderna
röna dock mindre dyrkan nu än fordom.... De heliga Zebuoxarne
användas som dragare, fakirema finna sitt yrke mindre lönande,
fruktan och afsky för hafvet aftaga, sjelfstympningarne anses af
zeloterna icke mera som rentabla affärer och hindostanarne, hvilka fordom
skydde ända till skuggan af en europé, etablera nu diskontoaffärer
i London och Manchester...» »Äro väl ännu flera bevis af nöden»,
utropar slutligen Vambéry, »för att ådagalägga den stora skilnaden
imellan betydelsen af Rysslands och Englands inverkan på Asien!»
Vi tro det icke, och vi påminna här ytterligare derom att det
ryska inflytandet, långt ifrån att inskränka sig till de
centralasiatiska folkstammarne, tvärtom gripit omkring sig äfven i den
aflägsnaste östern. Det hotar som ett tsariskt spöke den gamla
kulturstaten Kina. Operationsbasen för dess annalkande i denna
riktning bildar det i nyare tider annekterade Amurlandet
(förnämligast och egentligen genom listiga fördrag med styrelsen i
Peking, dock har äfven besittningstagande på våldsam väg egt rum).
Det är Nikolaus Murawieff »amurskij», »Comte d’Amur», som
äran af detta vida landområdes inkräktande tillkommer. Han
undersökte Amurfloden redan år 1849 och grundlade 40 verst
(= 4 sv. mil) ofvan om dess mynning fästningen Nikolajewsk,
Stilla oceanens eller åtminstone Japanska hafvets blifvande
Kronstadt. År 1856 inkräktade han (under djupaste fred med Kina)
hela Amurgebitet och besatte detsamma med kosackposteringar.
Amur är nu en rysk flod. Landet har i nyaste tider blifvit berest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
