Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Genmäle med anledning af ett angrepp i tidningen Wäktaren. Af N. W. Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad slutligen Agardh beträffar,* sd gör det mig ondt att se
P. W. i om möjligt ännu starkare ordalag än P. F. förebrå mig
obekantskap med dennes uppsats Om Jesu sista påskalamsmåltid.
P. W. hänger mig nämligen ännu vid hjertat ifrån den tid i Upsala,
då hans lika varma som glänsande vältalighet första gången slog
mitt ynglingasinne med en dittills ovan häpnad och förtjusning,
och jag skulle derför så oändligt gerna önska, att jag kunde med
full öfvertygelse åt min nuvarande vedersakare återskänka det
vitsord om ärlighet, hvarmed han behagat hedra mig. Men jag
erkänner, att detta i förevarande fall har sig utomordentligt svårt.
Icke nog dermed, att jag var närvarande vid ett tillfälle, då P. W.
i Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle med största intresse
redogjorde för den ifrågavarande Agardhska afhandlingen, utan han
har ock kort derefter samtalat med mig i samma ämne och dervid
erfarit, så väl att jag ägde och genomläst Agardhs skrift, som att
jag för min del omöjligt kunde godkänna den deri försökta
bevisningen. Dessa omständigheter skulle imellertid nu kunnat
möjligtvis vara förgätna och således icke innehålla någon instans emot
min vederparts ärlighet. Men i en tillagd uot röjer han ofrivilligt
sitt medvetande derom, att ett visst parti i min uppsats verkligen
är riktadt just emot den Agardhska bevisningen, hvilket är så
mycket tydligare, som ingen annan än Agardh formligen uppställt det
i min afhandling sid. 1I8 omnämnda påståendet, »att synoptikerna
blott tala om Jesu och läijungarnes påskalamsmåltid, men icke om
Judarnes, Johannes åter blott om Judarnes dito, men icke om Jesu
och lärjungarnes.» Min vederläggning häraf består också icke,
såsom den nämnda noten förmäler, i ett »utrop», utan i en ärlig
deduktion, hvars bevisningskraft icke lätteligen borde kunnat dölja
sig för en läsare med den grad af taukestyrka, som jag gerna ville
tillmäta ät P. W, Tydligen beror hans orättvisa mot mig till
stor del på det dåliga lynne, hvari han råkat., då han såg sig
besviken i den illusionen, att jag skulle komma till samma resultat
som Agardh. Måtte han icke behöfva upplefva ramlandet af ännu
flera och större illusioner, t. ex. den, att man handlar i religionens
intresse, då man förgudar en menniska, samt att man är fiendtlig
mot christendomen, då man, såsom jag, vill derifrån aflägsna alla
oförnuftiga elementer, som under tidernas lopp deri inkomma. Dé
förnuftet är det enda gudomliga hos menniskan — visserligen icke
blott under förståndets, utan äfven under känslans och fantasiens
form, — så verkar man fastmera just då i den sanna
christendo-mens tjenst, när man identificerar honom med detta gudomliga,
hvilket också är enda vilkoret för den slutliga uppfyllelsen af
profetian om en herde och ett fårahus, då alla menniskor skola finna
sig vara den himmelske fadrens barn och följaktligen erkänna
hvarandra såsom bröder.
NT. W. Ljungberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
