Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Tidsbilder från Frankrikes kyrka. Af Claes Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på detta sätt från »obotliga» sjukdomar nämndes en markis
d’Har-court, en son till lord Clifford m. fl.
Jag hade sett nog och begaf mig ur kyrkan. På torget
ordnade sig redan förtrupperna till den stora processionen, som snart
skulle tåga genom staden. Der uppställdes vackra barn,
rosenkin-dade små flickor i hvita kläder med kransar och blommor, och de
buro små Kristusbarn i rödaste vax, de näpnaste dockor, på små
bårar; andra hade kors i händerna, andra åter små fanor. De gladde
sig åt att vara så högtidligt smyckade och att hafva en roll med
på festen. Men aUtfor glada flngo de icke vara. De skulle stå i
led och se fromma ut. Svarta nunnor gingo omkring och jemkade
på dem och gåfvo stränga befallningar. De små voro rekryter,
som skulle exerceras i kyrkans tjenst
Bakom dem kommo fullvuxna flickor, blomstrande jungfrur,
som buro stora standarer med heliga rockar. De sköna jungfrurna
voro också hvitklädda och festligt smyckade, men de vågade icke
annorlunda än i smyg kasta ungdomliga blickar omkring sig för
att se hvilket intryck högtidsskruden gjorde. Så kommo små
gossar, muntra gaminer, om de varit lemnade åt sig sjelfva, åt sina
fanor och grannt målade ljus, men bredvid dem gingo dystra män
i svarta kåpor. Det var de s. k. »Bröderna», Ignorantinerna, som
slagit under sig så stor del af folkundervisningen i Frankrike. Och
de vallade sin hjord.
Detta var förtruppen, hvilken långsamt rörde sig nedåt
kyrk-torget. Bakom dem kom slutligen hufvudstyrkan, och uppe i
kyrk-dörren blänker plötsligt fram det heliga skrinet eller de heliga
skrinen, ty kyrkans alla reliker skulle den dagen bäras i procession.
Främst går »schweizaren», såsom den granne kyrkvaktaren
kallas. Det är en ståtlig figur med en uniform, såsom vore han
marskalk af Frankrike, med djerfva blickar, stolta later och
medvetandet af sin stora betydelse uttryckt i hvart och ett af de
majestätiska steg han tager, i hvart och ett af de skrällande ljud, som
hans hillebard framkallar mot stenläggningen. Det är han som går
i spetsen för »kyrkan». Så komma stadens myndigheter, gendarmer
och »sapeurs-pompiers», representerande den ‘veridsliga magtens
förbund med den andliga. Derefter framskrider presterskapet med
alla de heliga relikerna och i full kyrklig skrud. Hattarne af!
Så drager processionen genom hela staden, och folket tränges
omkring kyrkans män för att komma i grannskapet af det heliga.
Detta skedde för fem år sedan och sker högst sannolikt ännu i år
i det fritt tänkande Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
