Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Tidsbilder från Frankrikes kyrka. Af Claes Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
autokratien, hvilken hvilar som ett ok på Guds forsamling, till
stor skam för det katolska Frankrike och, hvad som är tusen
gånger värre, till stor fara för själame. Montalembert upprepar
också de protester, som någon gång flutit ur Lacordaire’s penna,
såsom då dominikanermunken kallade romerska regeringen en
regering af gamla regimen och, hvad vigtigare är, då han benämnde
läran om påfvens personliga ofelbarhet »den största oförskämdhet,
som ännu någon tillåtit sig i Kristi namn».
Lamennais och Lacordaire, kyrkans tjenare, och Montalembert,
lekmannen med teologisk lärdom och kyrklig nitälskan, äro döda.
Det är möjligt, att om de nu lefvat, de kunnat föra reformen ett
stycke längre fram. • Bland de ännu verkande inom franska kyrkan
är det pater Gratry, som kanske oförbehållsammast i skrift
upp-trädt mot dogmen om påfvens ofelbarhet. Gratry är for öfrigt visst
icke känd såsom någon fri tänkare. Han är en lärd katolsk teolog och
häller föreläsningar i Sorbonne, men har tillhört den orden som
kallas Oratoriens de Fimmaculée conception och visat sig som nitisk
katolik. Nu förföljes han af jesuiterna i det italienska bladet
Civilta cattolica, och hans inkast mot ofelbarheten förklaras vara
af intet värde.
Samma katolska tidning hedrar äfven monseigneur Dupanloup,
den bekante biskopen i Orléans, med sin förföljelse. Nämnde biskop,
en af de förnämste i, att icke säga chefen för det gallikanska
partiet i Frankrike, d. v. s. representanteme för den redan sedan lång
tid tillbaka existerande åsigten om nödvändigheten att bevara den
franska kyrkans oberoende gentimot Rom, nämnde biskop, säger
jag, har visserligen opponerat sig mot den påfliga ofelbarhetsläran
’ och har derför redan lidit smälek under det nu pågående
kyrkomötet, men han har dock icke yttrat sig mot det falska i denna
dogm, utan endast mot olämpligheten af dess proklamerande.
De liberala biskoparne gå icke särdeles långt, som man finner,
hvilket visserligen ej hindrar att de af Louis Veuillot utskrikas
som kättare.
Det är en man, en munk, hvilken på kort tid tillvunnit sig
lika stor uppmärksamhet, som den hvilken tillkom Lamennais och
som, tack vare sin vältalighet, redan börjar fördunkla minnet af
Lacordaire. Hans namn är, sedan ett år åtminstone, kändt öfver
hela den bildade verlden. Denne man är pater Hyacinthe,
onekligen en af tidehvarfvets märkligare personligheter, hvilken, om han
också icke ännu uträttat något afgörande, måhända dock
framdeles kommer att uppträda bland vår tids reformatorer. Han tyckes
åtminstone ega många för en sådan erforderliga egenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
