Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Tidsbilder från Frankrikes kyrka. Af Claes Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förklaring mot påfvedömet utslungade han i arbetet Paroles dun
croyant (i Maj 1834), af hvilket inom kort tid 100 upplagor
ut-såldes. *) Men honom fattades lärjungar, åt hvilka han kunnat
testamentera det af honom ofulländade verket, och han hade kanske
slösat bort sina bästa krafter på det fåfänga försöket att
tillväga-bringa ett förbund mellan påfvedömet och framåtskridandet, ett
försök för hvilket han hugnades med kyrkans hätska förföljelse.
Lacordaire följde Lamennais länge och troget, men oaktadt den
eld, hvaraf han lifvades, afkyldes dock slutligen hans ifver och af
hans sträfvanden synas ej många resultat. Han skall alltid lefva
i tacksam hågkomst hos frihetens vänner, men för framgången af
deras sak lemnade han icke efter sig något som kunde i väsentlig
grad inverka på det stora omskapningsarbetet. Man stannar
numera icke vid en Lacordaires åsigter, ehuru dessa utan tvifvel för
en katolska kyrkans tjenare ofta voro af märkligt frisinnadt
innehåll.
En af den ädle dominikanerns intimare vänner, grefve
Mon-talembert, hvilken för kort tid sedan lemnade det jordiska, också
en af dem på hvilka frihetens vänner haft sina blickar fastade,
skref omedelbart före sin död ett företal till »Pater Lacordaire’s
testamente», som i dessa dagar utkommit i franska bokhandeln.
I detta företal, hvilket var Montalemberts eget testamente till
framtiden, uttalar han sig på det bestämdaste mot det som för
närvarande försiggår i Rom. Hans ord äro rätt skarpa, då han talar
om den skola för smädelse och förtryck, som blomstrar i Rom och
sedan lång tid tillbaka inverkar på det katolska presterskapet i
alla länder. Han beklagar sig öfver den i system bragta påfliga
’) Gruudåskådningeu i detta Lamennais’ arbete återgifves af Framtiden» utgifvare i
följande ordalag: »I stället för kyrkan låter han nu ett annat begrepp träda i
förgrunden: le peuple, det fattiga, förtryckta folket. Kristna var folkets väu, derföre
spikade öfverstepresterna honom p& korset. Desse »Satans tjenare», som djerfvaa
be-nämua sig »Kristi prester», hafva i alla tider varit vetenskapens och tänkandets fiender.
Genom sina godtyckligt uppfunna läror underhålla de splitet och söndringen bland
folken och lägga hinder i vägen för verkliggörandet af kristendomens stora grundtanke
om »la fratemité», hvilken äfven framskymtar bland revolutionens idéer. Hierarkien
har sålunda visat sig vara mensklighetens fiende och derigenom äfven kristendomens,
ty det för kristendomen utmärkande är jnst dess öfverensstämmelse med
mennisko-natnrens djupaste behof. Derföre skall äfven kristendomen ega bestånd för alltid, om
ock framtidens kristendom kommer att blifva en helt annan, än den nn gällande
katolska eller protestantiska prestlärans. Hvad som dör, är icke det lifvets träd, en
gudomlig hand inplanterat i verldshistorien, utan endast den förtorkade bark, som
betäcker stammens yta». Jmfr. uppsatsen Den religiösa revolutionen i nittonde århundradet
sid. 815.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
