Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Tidsbilder från Frankrikes kyrka. Af Claes Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändadt faktum», sade han, »och om så icke vore, måste man
fullända det».
Detta yttrande väckte stort uppseende i Paris. Pater Hyacinthe
blef snart föremål för ultramontanernes hätska anfall, men dessa
förmådde dock icke hindra att erkebiskopeu i Paris kallade den
frisinnade karmelitern att predika adventet samma år i No tro-Dame
Tilloppet af åhörare blef ofantligt. Hvar och en ville höra och se
den munk, som uttalat sig för år 1789, och hvilken tycktes kunna
upptaga den mantel, som Lacordaire låtit falla. Hyacinthe var då
en några och trettio års man, en kraftig figur med en munks
huf-vud, men med snillets blixt i sina ögon och med den
inspirationens eld i hela sitt väsende, som har sin rot i en fast öfvertygelse
och just derför rycker åhörarne med sig. Han var lifiig, men dock
återhållsam i sina åtbörder, en bildad man och en man med smak
i sitt föredrag på samma gång som en eldig predikant. Han>
»konferenser» i Notre-Dame voro ej blott en »tilldragelse» for hela
Paris; de voro epokgörande inom den nyare katolicismen.
Kongresserna i Mecheln, 1803 och 1864, voro afslutade.
Monta-lembert hade väckt uppmärksamhet genom sitt försvar derstädes
lör den religiösa fördragsamheten. »Bland all frihet, som jag
hittills försvarat», hade Montalembert yttrat, »är samvetsfriheten i mina
ögon den dyrbaraste, den heligaste, den mest berättigade, den
nödvändigaste». Han medgaf, att katolikeme hittills visserligen fordrat
frihet för sig, men ej varit benägna att lemna den åt andra, och
mot en sådan uppfattning af friheten protesterade han på det
lifligaste Full frihet måste lemnas åt alla. »Jag erfar en
oöfver-vinnerlig fasa», förklarade han, »för alla de brott och alla de
våldsamheter, som begåtts mot menskligheten under förevändning af
att tjena religionen. De bål, som en katolsk hand upptändt, komma
mig lika mycket att rysa, som de schavotter, på hvilka
protestanterne offrat så många martyrer».
Dessa ord, uttalade af en aristokrat, en korsfararnes ättling,
en nitisk katolik, förtjenade naturligtvis Roms uppmärksamhet och
Roms svar. Detta svar uteblef ej heller. Verlden fick snart höra
talas om den påfliga encyclican» och dermed följande »syllabus»,
som utgjorde en dundrande protest mot allt som sedan
århundraden tillbaka vunnits genom mensklighetens sociala och politiska
utveckling.
Jesuiter och ultramontaner i allmänhet helsade denna
proklamation med entusiastiskt bifall och deras anfall mot uotroshjelten»
Hyacinthe blefvo ännu häftigare. Man försökte att underkasta hans
predikningar romersk censur, hvilket försök dock strandade mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
