Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Tidsbilder från Frankrikes kyrka. Af Claes Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på väg. Han for genom Florens och sammanträffade der med flera
af de mest framstående inom det liberala partiet. Detta
inrapporterades genast till Rom, och Hyacinthe bedömdes naturligtvis på
det strängaste af Unita cattolica och andra ultramontana blad.
Vid pingsttiden förlidet år inträffade han åter i Rom och
anhöll genast om audiens hos Pius IX. Audiensen blef också genast
beviljad, något högst ovanligt, då fråga är om en person, som
fallit i onåd. Påfven visade sig äfven denna gång mild, afhörde med
samma välvilja som alltid Hyacinthes förklaringar, sade icke ett
enda förebrående ord och begärde ej att den djerfve munken skulle
taga tillbaka ett enda af sina yttranden. Allt tycktes vara glömdt,
och Hyacinthe kunde icke förstå hvarför han behöft göra sig
besvär att fara till Rom. Men hans intryck af den heliga staden
voro ej heller denna gång af angenäm beskaffenhet Den påfliga
ofelbarheten syntes honom mindre än någonsin berättigad att
proklameras.
Hyacinthe återvände till sin verksamhet i Paris, der han var
föreståndare för ett karmeliterkloster i förstaden Passy. Han hade
knappt åter satt foten derinom, förrän ovädret förnyades från
ultra-montanemas sida. Påfvens mildhet mot Hyacinthe hade icke gjort
något intryck på dessa fanatiker. Strax derefter, det var i Juni
förlidet år, anmodades pater Hyacinthe att deltaga i
fredskongressen i Paris. De yttranden han der hade i samma fördragsamma
och menniskovänliga anda, som alltid, bragte ultramontanemas hat
till ett afgörande utbrott. Hyacinthe blef af sin ordensgeneral i
Rom på det strängaste förbjuden att låta trycka något af honom
författadt bref eller föredrag, likasom att taga till ordet på något
ställe utom i kyrkan.
Han dömdes alltså till absolut tystnad utom i predikstolen.
Efter att i stillhet hafva under ett par månader öfverlagt med sig
sjelf, skref han, i September 1869, ett bref till ordensgeneralen. »Ni
fordrar», heter det i detta bref, »att jag talar ett språk eller
iakttager en tystnad som icke vore det fullständiga och uppriktiga
uttrycket för min öfvertygelse. Då tvekar jag ej ett ögonblick.» Han
förklarade, att han ej mera kunde uppträda i Notre-Dame, uttryckte
deröfver sin saknad såväl för erkebiskopens skull, som kallat honom
till denna predikstol, som för de åhörares, hvilka följt honom med
sin uppmärksamhet, sina sympatier, han ville nästan säga sin vänskap.
Han tillkännagaf också, att han ämnade lemna klostret, som
under de nya förhållanden, man trugat på honom, förvandlades för
honom till ett själens fängelse, och han satte innan kort detta sitt
beslut i verkställighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
