Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - Tidsbilder från Frankrikes kyrka. Af Claes Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bref till Rivista universale, åtfoljdt af en religiös artikel för
tid-skriften. Denna tidskrift är fullkomligt katolsk, fastän icke fanatisk,
och tillhör den opinion, som uttalar sig mot intoleransen. Den
redigeras af markis Salvago, ledamot af den italienska kammaren,
och räknar bland sina medarbetare historieskrifvaren Cesar Gantu
samt Audisio, en lärd professor i Rom, och många andra
framstående samt långtifrån radikala personer.
Uti det senare brefvet till ifrågavarande tidskrift hade
Hya-cinthe bland annat yttrat: »Katolicismens gamla politiska
organisation i Europa sjunker på alla håll i blod eller, hvad värre är,
smuts, — och likväl är det vid dessa vanmägtiga och skamliga
spillror som man vill binda kyrkans framtid!» Med de orden afsåg
brefskrifvaren företrädesvis det spanskt-katolska kungadömet, som
då föll, under det att den ultramontana pressen uppmanade de trogna
att förena sig för att frälsa kyrkan, hvilken, enligt deras uttryck,
hotades i den mycket katolska drottning Isahellas heliga persou.
Tjenstaktiga vänner till påfvedömet utspredo att Hyacinthe
hänsyf-tat på påfvens veridsliga magt, och tidningen Osservatore cattolico
i Milano beskyllde öppet Hyacinthe för en sådan afsigt. — »Ah, han
säger att vi fallit i smutsen!» utropade den helige fadren och lät
genast utgå befallning, att Hyacinthe skulle förklara sig. Denna
befallning åtlydde karmelitern genom ett kort tillkännagifvande i
nästa nummer af Rivista universale, der han tillkännagaf att han
alldeles icke afsett påfvedömet. Men på samma gång han försvarade
sig mot den oförskyllda anklagelsen, begagnade han tillfället för att
erinra påfven om att hans helighet alldeles icke vore ofelbar. Han
påminte om att Österrike, oaktadt konkordatet, fallit i sitt blod
vid Sadowa, att det ofördragsamma och absolutistiska Spanien
sjunkit i smutsen med Isabellas regering. Att binda kyrkans
intressen vid det ena eller det andra af dessa döende välden, det vore
att binda dem vid ramlande och vanhedrade ruiner. I
sammanhang dermed påminte Hyacinthe om den liberala och reformerande
andan under Pius IX:s första regeringsår och citerade ett bref från
påfven, år 1848, till kejsaren af Österrike, hvaruti hans helighet
försökte öfvertala nämnde monark att lyssna till Italiens önskan om
en nationel enhet.
Detta var naturligtvis det värsta någon kunde göra i dylikt
fall. Att påminna påfven om en tid och om handlingar, som denne
numera ville hafva begrafda i glömska, var detsamma som att reta
honom till det yttersta. Hyacinthe blef för tredje gången kallad
till Rom och anbefalld att der inträffa i Januari 1869. Den kallade
hade dock ingen hrådska att infinna sig, men begaf sig slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
