Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - H. C. Andersen som äfventyrets skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historiska dokumenter, men deras lif och deras poetiska värde stå
i direkt förhållande till det djup, hvarmed de räcka ned uti det
allmänt menskliga, det i den historiska strömsättningen väsentliga
och heståndande. En stor och afgjord betydelse tillkommer enligt
denna måttstock de arbeten, i hvilka ett folk ett halft eller helt
århundrade igenom eller under en hel historisk period, sett sig
porträtteradt och dervid funnit sig belåtet med likheten. Dylika
verk måste nämligen ovilkorligen framställa ett själstillstånd af
betydlig varaktighet och hvilket, just derfor att det är af sådan
varaktighet, måste så till sägandes hafva sin geologiska plats i
själens djupare lager, enär det eljest skulle mycket fortare
bortsköljas af tidens böljor. Dessa slags arbeten framställa nämligen dragen
af en tids ideala personlighet, d. v. s. den, hvilken såsom bild och
förebild föresväfvar samma tids menniskor. Det är denna
personlighet, som konstnärer och författare mejsla, måla och skildra och
for hvilken tonsättare och skalder skrifva.
I den grekiska forntiden var det den smidige atleten och den
vetgirige, fråglystne ynglingen; under medeltiden riddaren och
munken, under Ludvig XIV hofmannen, i begynnelsen af det
nittonde århundradet Faust. De verk, som framställa dylika gestalter,
uttrycka då en hel tidsålders andliga tillstånd, men de mest
framstående af dem uttrycka någonting ännu mera, de afspegla och
sammanfatta tillika karakteren hos ett helt folk, en hel stam, en
hel kultur, i det att de tränga ned till de allradjupaste och
enklaste lagren i menniskosjälen och i det samfund, den som en liten
verld för sig afbildar och representerar. Man skulle sålunda
kunna skrifva en hel litteraturs historia med några få namn, blott
genom att beskrifva dess ideala personligheter. Vår danska
litteratur under den första hälften af det nittonde århundradet ligger
t. ex. mellan dessa tvenne gränspunkter: Aladdin och Frater
Taci-turnus i Stadier på lifvets väg. Den förra är dess utgångspunkt,
den sednare dess fulländnings- och slutpunkt. Då nu, efter hvad
som blifvit, anfördt dessa personligheters poetiska värde beror på
det djup, hvarmed de skjutit rot i folkkarakteren eller i
mennisko-naturen, så inses lätt att t. ex. en personlighet sådan som Aladdins
måste, för att kunna uppfattas i sin egendomliga skönhet jemföras
med den ideala personlighet, som från tidernas början strålar oss
till mötes i det danska folkets fantasi. Man påträffar denna
personlighet genom att med hvarandra sammanställa ett stort antal
af folkets äldsta mytiska och heroiska gestalter. Skulle jag
anföra ett enstaka namn, så ville jag nämna »Uffe den spake». I
dygder liksom i fel är han en koloss af en dansk heros. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
