Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet - H. C. Andersen som äfventyrets skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lätt att se i huru hög grad Oehlenschlägers alla bästa figurer, hare j
lugne Thor, haus sorglöse Helge och hans overksamme Aladdin,
brås på denna hjelletyp, och man finner vid en dylik betraktelse
huru djupt Aladdin griper in i folkkarakteren på samma g&ng
som han representerar idealet lör en tid af omkring ett hälft
århundrades utsträckning. Likaså skulle det vara lätt att
åskådliggöra, huruledes Frater Taciturnus utgör en variant af Faust-typen.
Stundom är det äfven möjligt att uppvisa, huruledes den ideala
personligheten genom en hel tidsålder sträcker sig öfver de mest
skiljaktiga länder och folk, öfver en hel verldsdel, samt trycker
sin prägel på en hel grupp af litteraturalster, hvilka likna
hvarandra såsom aftryck af samma andliga form, af samma ofantliga
sigill i de mest olikfärgade munlack. Sålunda har den
personlighet, som i danska litteraturen kategoriskt framställes såsom
»Johannes förföraren»», sin upprinnelse från Byrons hjeltar, från Jean
Pauls Roquairol (Titan), från Chateaubriands René, från Goethes
Werther och framställes samtidigt i Lermontows Petchorin (»Vår
tids hjelte»). Till att störta en sådan personlighet äro tidens
allmänna vågslag och stormar icke nog; först revolutionen år 1848
kastar honom öfverända.
Motsatserna beröra hvarandra. På samma sätt som en djupt
ingripande, allmänt mensklig själssjukdom samtidigt sträcker sig
öfver hela Europa och just genom sitt djup har till töljd, att de
verk, hvilka först utfördes såsom densammas porträtter, blifva
qvarstående såsom dess minnesmärken, så blifva af enahanda orsak
de verk europeiska och länge lefvande, hvilka återgifva det mest
elementära i den sunda menniskonaturen: den barnsliga fantasien
och den barnsliga känslan, och hvilka alltså stödja sig på
förhållanden som alla hafva upplefvat. Dessa skrifter framställa det
lif, som egde rum under menniskosjälens tidigaste period, och tränga
alltså ned till det lager, som ligger djupast hos alla folk och i
alla länder. Detta är den enkla förklaringsgrunden till det
faktum, att Andersen ensam bland alla danska författare har fått en
europeisk, ja en mera än europeisk spridning för sina arbeten.
Vi hafva inom vår litteratur åtskilliga personligheter, som äro
större än Andersen; vi hafva många, som i afseende på begåfning
ingalunda stå tillbaka för honom, men vi hafva ingen hvars alster
äro så elementära. Om ock Heiberg liksom Andersen hade mod
att skapa åt sig en ny konstart (vaudevillen), så har han dock
icke haft den lycka som den sistnämnde: att träffa en särskild
konstart, i hvilken han kunde nedlägga hela sin begåfning,
kombinera alla sina motiver, verka med sin stora och rika andes alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
