Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, Juli - Några betraktelser i anledning af den nyligen inträffade personalförändringen inom statsrådet. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genomdrifva detsamma. Vi betvifla att man kan till en sådan
förväntan hemta anledning af de åsigter han i detta hänseende
hyllat såsom riksdagsman och ledamot af statsutskottet. Han
har i anslagsfrågor hittills icke just hört till de återhållande, än
mindre till dem som strängt yrkat på besparingar; och att med
allvar vinnlägga sig om sådana, samt motstå de lystnader som
alltid belägra både regeringen och representationen, är likväl en
egenskap, som med hvarje dag blir mera nödvändig om det ofvan
angifna ändamålet skall uppnås.
En annan sak är, huruvida det hade varit lätt, att i detta
ögonblick finna någon chef för finansdepartementet, som bättre än
man har skäl att förvänta af hr Wærns föregående
riksdagsmannabana skulle kunna lösa det angifna problemet
Denna fråga tilltro vi oss icke att besvara; men den leder
imellertid betraktaren in på ett kapitel, som i närvarande ögonblick
utgör ett af de vigtigaste for både regering och representation,
oberoende af frågan om personligheter.
Under konung Carl Johans tid funnos många anmärkningar
att göra vid regeringssystemet och vid den tendens till
allena-sty-rande, sidoinflytanden och ömtålighet for offentligheten, som på den
tiden var rådande; men i ett afseende måste man erkänna den
gamle kungens omtanka och varsamhet, och det bestod i den
betänksamhet, hvarmed han sökte undvika att öka beskattningen.
Budgeten steg också under hans regeringstid icke till mer än
omkring 20 millioner riksdaler årligen; nu har den växt till 44
millioner, således mer än dubbelt, medan befolkningen från år 1844
ökats med blott en tredjedel. Vi vilja derföre icke säga, att folket
är öfverhöfvan beskattadt, oaktadt en öfvervägande del af
statsinkomsterna betalas af de mindre bemedlade, dels i 25 till 33
procents tull på kaffe och socker, tull på råa hudar och åtskilliga
andra dagliga fornödenhetsartiklar, dels i beskattningen på
brännvinet; men i afseende på sistnämnda afgift hördes redan vid
nyss-förflutna riksdag den meningen vara nästan allmän, att denna
afgift icke kan höjas utan att på ett äfventyrligt sätt öka
smuggle-riet och minska den inhemska tillverkningen, hvarigenom staten
skulle förlora å den ena sidan hvad den ansågs kunna vinna å den
andra. Hvad socker, thé och kaffe beträffar, å hvilka, likasom på
tobak och några artiklar, afgifterna förgyllas med benämningen
finanstullar, så äro de efter den sednaste förhöjningen vid 1867
års riksdag, jemväl uppdrifna så högt, att en ytterligare stegring
skulle utgöra ett mycket orättvist förtungande. Det kan sägas
att den som icke vill betala tull på kaffe, thé och socker eller af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
