Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, Juli - Några betraktelser i anledning af den nyligen inträffade personalförändringen inom statsrådet. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giften på brännvin slipper ju detta, om han låter bli att förtära
brännvin samt att dricka thé och kaffe, då han också sparar in
socker. Detta är visserligen ett sätt att se sakep; men rådets
allmänna efterlefvande skulle å andra sidan hafva den ledsamma
påföljden att inkomsterna af brännvin, thé och kaffe minskades
måhända med två tredjedelar, det vill säga med 7 å 8 millioner
årligen, om dessa vafor förbrukades af blott de förmögnare; och hvar
skulle man då taga igen förlusten? Det ligger således till en viss
grad i finansernas intresse, att så mycket som möjligt förtäres af
sådana varor som betala höga tullar samt af fabrikater som
erlägga hög tillverkningsafgift.
I England har den nuvarande ministeren börjat gå en annan
väg. Den här föreslagit nedsättning i tullen på kaffe och socker,
det sednare till vida under hvad här betalas. Englands
finansminister förklarade i sitt yttrande till parlamentet rörande detta
ämne, att i hans tanke socker borde anses såsom en
nödvändighetsvara just för de mindre bemedlade klasserna, som hade
anspråk att för billigt pris erhålla ett oskyldigt och helsosamt
njutningsmedel.
Att imotse en sådan reform hos oss i afgiften på någon af de
stora »kassaartiklarne», är icke på länge att hoppas; men derimot
tro vi att regeringen icke kan komma med förslag att ytterligare
öka skatterna på denna väg, utan att väcka ett stort missnöje, och
en tillökning i bevillningen till betydligare belopp torde blifva ännu
svårare att genomdrifva.
Här synes för öfrigt tillfället vara lämpligt att vidröra en sats
i finansläran, som man icke sällan får höra ifrån den fraktion af
statsekonomer, hvilka ständigt äro färdige att bevilja ökade
statsanslag. Den lyder i korthet så, att det betyder ingenting om den
allmänna beskattningen höjes, endast statsmagterna ställa så till,
att medlen blifva använda på ett sätt som ökar välmågan i landet.
Det är, om man närmare tänker efter, just denna sats som utgör
grunden för hvarje despotisk magts föreställning om rättigheten
att förfoga efter eget behag öfver folkets medel. Yttranden i denna
anda hafva imellertid icke uteblifvit vid riksdagarne, och en sådan
tanke ligger egentligen till grund hos dem som icke draga i
betänkande att snart sagdt i allt anlita statens biträde — det vill i
finansielt afseende säga de skattskyldige i allmänhet — äfven för mer
eller mindre enskilda intressen. Vi hafva derföre ansett tillfallet
icke olämpligt att jemväl vidröra detta kapitel, och påminna
med anledning deraf, om ett träffande yttrande på riddarhuset vid
1823 års riksdag — det är nu längesedan, men har förekommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
