Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, Juli - Reformatorer och deras motståndare. Ett blad ur den fria forskningens historia. Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.
Om man tager i sin hand en bok sådan som dr Bruno
Schindlers om vidskepelsen under medeltiden {Der Aberglaubc des
Mittel-alters. Ein Beitrag zur Culturgeschichte, Breslau 1858), och från
denna utgångspunkt öfverskådar den bild af verlden, Alexander
von Humboldt från den nya tidens ståndpunkt tecknat i sin
Kosmos, kan man icke nog förundra sig öfver att menskligheten på
olika tider kunnat se en och samma verld med så olika ögon.
Mera kan icke den äfventyriigaste saga i »Tusen och en natt»
skilja sig från historiens nyktra allvar eller de nyckfullaste bilder
af en otyglad, regellös fantasi från naturvetenskapens genom
erfarenhet vunna resultat, än medeltidens verldsåskådning från
nutidens. Vi vilja först betrakta dess allmänna kosmologiska
förutsättning, åsigten om verldsalltet.
I medelpunkten af detsamma står jorden, omkring hvilken
solen, månen och planeterna röra sig med olika hastighet i sju
koncentriska himlasferer. De andra sjelflysande stjernorna äro
okroppsliga och utan tyngd och hänga frijt i den åttonde sferens
himlarymd. Ofvan denna hvälfver sig den nionde sferen,
kristallhimmeln, ofvan denna åter den tionde, eldhimmeln — »empyreum»,
som står stilla. Här tronar Gud med sin son och de utvalde,
under det de andre salige efter måttet af sin värdighet äro
fördelade på de öfriga nio sfererna. I jordens innandömen är
helvetet beläget, de fördömdas och de fallna englarnes vistelseort.
Antingen i jordens inre eller på andra sidan af jorden ligger
skärs-eldens berg, den ort till hvilken de aflidnas själar först komma,
de gamles Hades. Genom en djerf dröm af inbillningskraften har
sålunda en och samma verld blifvit itudelad i tvenne hvarandra
fullkomligt motsatta verldar, himmeln med sin andeverld, styrd
af Gud, och jorden med sina djeflar. Imellan båda står
menni-skan, genom sin organisation tillhörande såväl den ena som den
andra af dessa verldar och tilldragen af båda. Andeverlden anses
såsom det enda sannt varande, det enda som har rättighet att vara
till, den sinnliga verlden derimot såsom något underordnadt och
hämmande, ja såsom det onda och diaboliska. Andeverlden i
dess helhet lyder andra lagar än naturen och står öfver denna,
beherrskar, ändrar och upphäfver hennes lagar. Ett universum
som består för sig sjelft och styres af sina egna lagar är ett för
medeltidens verldsåskådning främmande begrepp. Naturen är ett
osjelfständigt verktyg för en utom henne stående Gud, för en god
och en ond andeverld och för den menniska som förstår att sätta
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
