Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, Juli - Reformatorer och deras motståndare. Ett blad ur den fria forskningens historia. Af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt sin vana berättade Kepler uppriktigt sina försök och sina
missräkningar. »Mitt första misstag», säger han vid ett tillfälle då
han antyder dessa, »var att en planets bana är en fullkomlig cirkel,
en mening som för mig blef en så mycket värre tidstjuf, som han
understöddes af alla filosofers auktoritet och skenbart
öfverens-stämde med metafysiken.»
Den filosofiska betydelsen af Keplers upptäckter insågs icke i
början af det kyrkliga partiet. Denna betydelse ligger förnämligast
deruti, att nämnde upptäckter utgöra ett högst vigtigt bidrag till
läran om verldens styrelse efter en gång för alla bestämda lagar.
Men det var omöjligt att antaga dessa lagar utan att efterforska
deras orsak. Det resultat, hvartill denna forskning slutligen ledde,
icke endast förklarade deras ursprung utan visade äfven, att de
såsom lagar måste finnas till med naturnödvändighet. Det kan i
sanning sägas, att den matematiska härledningen af deras ursprung
utgör en den mest lysande minnesvård af menniskoförståndets
omfattning och styrka.
Innan den heliocentriska teorien kunde fullt utvecklas och
lemna en tydlig framställning af solsystemet, hvilket påtagligen är
första steget till en riktig uppfattning af verldsalltet i dess helhet,
måste mekanikens vetenskap först göra stora framsteg eller
fastmera rent af skapas; ty under de bedröfliga århundraden, som
följde på byzantinska väldets grundläggande, gjordes ingenting för
att ernå sunda begrepp hvarken i statik eller dynamik. Den
europeiska odlingen kunde på dess lägre utvecklingsstadier omöjligt
frambringa män i stånd att börja der Archimedes slutade. En
mera upplyst tidsålder måste först inträda.
Slutligen inbröt denna tid och med den kom äfven den rätte
mannen. Leonardo da Vinci föddes år 1452. Historieskrifvaren
Hallam, som uppräknar några af hans arbeten, yttrar om honom:
»hans vetande var nästan öfvernaturligt.» Många af hans skrifter
äro ännu outgifna. Långt före Baco uppställde han den satsen,
att erfarenhet och iakttagelse måste ligga till grund för hvarje
vetenskaplig slutledning, att det på vetenskaplig väg anställda
experimentet är enda ledtråden för den sökande och af väsentlig
vigt för utforskandet af naturens lagar. I olikhet med Baco, som
var okunnig i matematiken, påpekar han denna vetenskaps stora
nytta. Sju år efter Columbi resa gäf denne store man — stor på
en gång som konstnär, matematiker och ingeniör — en klar
framställning af teorien för häfstången. Några år derefter var han väl
bekant med jordens årliga rörelse. Han kände lagarne för
friktionen, beskref »camera obscura» före Baptista Porta, kände luft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
