Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet, Juli - Månadsöfversigt. Af C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Danmark, der man med uppmärksamhet följer de senare årens religiösa
stridigheter i Sverige.
»Det svenska presteståndet», skrifver dr C. Rosenberg i
uppsatsen Ny-Rationalismen i Sverig, införd i Dansk Maanedsskrift
(årg. 1865, 1:ste B. 5:te Hefte), »har i det hela intagit en allt
mer och mer fientlig ställning mot den verldsliga upplysningen
och, strängt fasthållande det traditionella dogmatiska systemet, icke
velat gå in på någon undersökning om detsammas riktighet eller
oriktigdet. När man härtill lägger att presteståndet som politisk
korporation har uppträdt krasst konservativt mot så godt som alla
reformer i frisinnad och human riktning — t. ex. mot
religionsfriheten, mot äktenskap mellan judar och kristna, mot dödsstraffets
afskaftande, mot representationsreformen — så kan man ej undra
på, att den mera upplysta delen af den svenska allmänheten har
vändt sig bort från detta stånd med en ovilja, som fått ytterligare
näring deraf, att en del prester på senare tid synes hafva slutit
förbund mot tidens kultur med den förut illa ansedda, mörkt
pietistiska sekt-riktningen: läseriet.
»Jordmånen är således väl beredd i Sverige för en häftig
kamp mellan den bestående kyrkans lära som auktoritetstro och
en riktning, som häfdar menniskotankens frihet på det religiösa
området och begagnar den till att angripa ortodoxien. Denna
riktning måste betecknas som rationalistisk, ty bakom dess ovilja
mot ortodoxien ligger öfvertygelsen om tanke- och naturlagarnes
orygglighet: en hufvudpuukt i all rationalism. Men den får ej
benämnas irreligiös, ty dess målsmän — detta gäller åtminstone
om de svenske — äro uppenbarligen fromma, sanningsälskande
män, som, lifligt påverkade af en entusiastisk öfvertygelse om Jesu
gudomliga kall och hans läras lycksaliggörande magi, endast söka
att rensa kristendomen från hvad som enligt deras åsigt är
mensklig tillsats och förfalskning».
Denna nya rationalism, tillägger förf., står vida högre än den
andefattiga rationalismen från förra århundradet, som i Danmark
bekämpades af Mynster och Grundtvig. Nyrationalisterna erkänna
alla själsförmögenheternas rätt att få sina behof fyllda; de söka
genom en förutsättningslös, strängt historisk granskning af de
bibliska skrifterna bringa till afgörande frågan om de kyrkliga
dogmernas sanning. De åsyfta — desse män, som i Sverige göra
gemensam sak med Boström, Ignell, Victor Rydberg m. fl. —
ingalunda kyrkans upplösning, endast hennes renande, en stor, allmän
reformation och »mensklighetens återförande till ett nu nästan
utslocknadt, innerligt lif i Kristi anda, men grundadt på, enligt deras
uppfattning, renare föreställningar om hans och om Guds väsende,
än de, som fått deras systematiska uttryck i kyrkoläran.»
Om detta är de svenske »nyrationalisternas» program — hvem
har rätt: de eller deras motståndare?
C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
