Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, Augusti - Politisk litteratur för dagen. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tema växa å ömse sidor, under det att, efter hvad nu visar sig,
nationalhatet ingalunda förmildrats.
Vi svenskar, åskådare på afstånd af politiska tilldragelser, som
icke omedelbart beröra våra närmaste intressen, kunna ej ur någon
synpunkt finna det önskvärdt, att äfven Sverige nu rycktes med i
krigets vilda lekar. Att ej draga svärdet, förr än det gäller eget
sjelfförsvar eller fullgörandet af ingångna förbindelser mot andra,
är en det moderna rättsmedvetandets allmängiltiga fordran, hvars
hörsammande blir för staten af obetydlig yttre magtställning ej
endast en pligtuppfyllelse, utan äfven en klokhetsåtgärd. Men vore
det ock ett straffvärdt lättsinne, att i dessa tider vilja öfvergifva
vår afvaktande ställning, så följer deraf dock visserligen icke, att
vi böra eller ens kunna med likgiltighet betrakta händelsernas
utveckling, såsom på intet sätt oss vidkommande. Menskligheten är
ett lefvande helt, en andlig kropp, hvars lemmar äro nationerna:
det hugg som träffar den ena kroppsdelen, sänder en våldsam
smärtryckning genom hela organismen. Och än mera: då stridens
uppblossande föregåtts af en långvarig, svekfull kränkning af
rättens och hederns grundsatser, kan det ej vara betydelselöst, åt
hvilkendera af de stridande vi egna våra välönskningar, öfver
folken, såväl som öfver den enskilde, skall domen en gång fällas
ej blott på grund af det i handling fullbordade, utan lika mycket
med afseende på de begär, syften och af viljan beroende åsigter,
hvilka äro den goda eller onda gerningens jordmån.
Också äro de känslor, med hvilka man i vårt land förbidar
hvad som komma skall, förvisso helt andra än likgiltighetens. Icke
heller partitagandet till förmån för de anfallne eller deras
motståndare har låtit vänta på sig. Bedan på den stora konfliktens
första stadium, innan ännu de preussiska bataljonerna vexlat skott
med turcos och zuaver, ha flera af svenska pressens organer
låtit sina batterier spela mindre mot de utländske fredsstörarne
än — mot hvarandra. Frankrike eller Preussen — det är
frågan. Böra vi i den stundande striden med våra sympatier följa
de galliska eller de germaniska legionerna, segrarne från Solferino
eller dem från Sadowa? Det är härom meningarne skilja sig åt hos
oss bland det offentliga ordets målsmän.
Så mycket är obestridligt och vigtigt att fasthålla: Frankrike
har brutit freden utan giltig anledning för tillfället; det har fått
krig, emedan det med berådt mod och nästan till hvad pris som
helst sökte framtvinga kriget. Åtrån att skaffa upprättelse åt hvad
kabinettsretoriken benämner »Frankrikes kränkta ära», kan, då
saken betraktas ur en högre rättvisas synpunkt, omöjligen ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
