Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, Augusti - Politisk litteratur för dagen. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulda den franske statschefens tilltag att, innan absolut nödtvång
var för handen, öfver millioner oskyldiga och för dynastipolitikens
förvecklingar främmande individer utbreda krigets namnlösa elände.
Efterveridens dom öfver den krönte v&ldsverkaren har blifvit på
förhand afkunnad genom Englands fria press, då den enhälligt
förklarar, att »på den franske kejsaren och hans ministrar hvilar
blodskulden af det förrycktaste och grundlösaste krig, historien
känner.»
Detta allt oaktadt torde det kunna inträffa, att hvad som
på-begynts i ett olofligt uppsåt skall, derest det vinner framgång, till
sist komina ett godt åstad. Väl kan ändamålet ej någonsin helga
medlet, men å andra sidan äro de fall ej sällsynta i verldshistorien,
då ett i och för sig förkastligt medel måste, under ledning af
dolda, rättskipande magter, tjena helt andra och högre ändamål,
än de af gerningsmannen ursprungligen åsyftade. Erkännande
befogenheten af den engelska pressens anklagelse mot Napoleon, att
kriget — från hans sida rätt och slätt ett schackdrag af en
egoistiskt beräknande personlighetspolitik — är »ett brott, och
ingenting annat», kunna vi dock ansluta oss till den af en bland våra
hufvudstadstidningar uttalade åsigten, att »Frankrikes seger är lik—
betydande med rättvisans seger.» Motsägelsen är härvid endast
skenbar; den försvinner, så snart vi taga i öfvervägande hurudan
den politiska verldsåskådning egentligen är beskaffad, som
förfäktas af detta Preussen, åt hvilket franska nationen omsider kastat
utmaningshandsken.
Vi läsa i en af våra förnämsta dagliga tidningar utom
huf-vudstaden följande: »Det är — må vi väl märka detta — det är
icke längre ett krig mellan Preussen och Frankrike; det är ett
krig mellan Tyskland och Napoleonismen, mellan å ena sidan det
framåt8träfvande, frihetsälskande, med vetenskapens segrar krönta,
med samvetsfriheten och kulturen solidariska Tyskland, samt å
andra sidan det sabelvälde, som började med att massakrera
franska medborgare och under sin nittonåriga tillvaro ständigt
hotat Europas lugn», etc. — Vore detta sätt att uppställa
stridsfrågan det riktiga, då — vi medgifva det gema — kunde ingen
tvekan råda angående hvartåt vi borde vända oss med våra
sympatier. Men det uttalande, vi citerat, förråder, enligt vårt
förmenande, en handgriplig missuppfattning af sakförhållandena.
Hvar-ken plägar det i allmänhet förhålla sig så, vid tvisterna mellan
jordens mägtige, att hela orätten tynger på den ene målsegaren,
under det att hans vedersakare ledes uteslutande af hänförelsen
för det rätta och sanna, icke heller förstå vi, huru någon opartiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
