Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, Augusti - Politisk litteratur för dagen. Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hr Hamilton ansluter sig härvid till den åsigt angående den
nyaste preussiska politikens hinderlighet for det tyska
enhetssträf-vandet, som blifvit uttalad af Guizot i den märkliga uppsatsen
La France et la Prusse responsables devant TEurope (i Bevue
des deux Mondes d. 15 Sept 1868). Guizot yttrar här: »det finnes
i Europa endast en ärelysten, en djerft tilltagsen man — det är
hr von Bismarck.» Denna ärelystnad är hos honom, enligt
Cher-buliez, parad med ett outsägligt förakt för alla idéer, alla
känslostämningar, grundsatser och traditioner. Grunddraget i hans
lifs-åskådning är en djup scepticism; han tror endast på den
mensk-liga dumheten. Imellertid har han, af »la force des choses» nödgad
att anslå de populära tonerna, esomoftast uppträdt som målsman
för idéer, på hvilkas sanning han ej trodde; härigenom har han
dock endast bragt både sig sjelf och Preussen i en ställning, hvars
tvetydighet förr eller senare måste blifva uppenbar.
Cherbuliez jemför den tvetalan, hvartill det bismarckska
Preussen gör sig skyldigt inom politiken, med de bryderier och
motsägelser, hvari den äldre kristna kyrkan invecklade sig genom
läran om de »två naturerna» — den gudomliga och den
mensk-liga — hvilka man borde tänka sig »oupplösligt och oskiljaktigt»
förenade i Kristi person. »Preussen i våra dagar företer ett
liknande mysterium; äfven det förenar uti sig två naturer.
Betraktade sig Preussen helt enkelt som en tysk magt, skulle det skynda
att återlemna Slesvig till Danmark; men långt derifrån! Ej nog
med att det behåller Slesvig, det skulle lätt kunna få lust att
be-mägtiga sig hela Jutland. Och må äfven Holland taga sig i akti
Preussen har redan, för att begagna ett bibliskt uttryck, »sett på
det till att begära det.» Hvad är då* naturligare, än att Europa
med oroliga blickar följer denna underliga politik, som bär två
ansigten och talar omvexlande den ena gången tyska, den andra
gången preussiska?»
Vi nödgas här afbryta, ehuru ganska mycket kunde varä att
tillägga med afseende på den högre odlingens beskaffenhet, den
kyrkliga friheten och den medborgerliga jemnlikheten i den stora
preussiska militärstaten. Men redan efter det anförda kunna vi sluta
med frågan: hvem bland oss svenskar skall väl på allvar kunna
önska seger och framgång åt »bismarckianismen?».
Carl von Bergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
