Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, Augusti - Frågan om den eviga freden. Af W. Bolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frågan om den eviga freden.
Bland de många lysande framsteg, vårt tidehvarf kan berömma
sig af, torde intet vara mera betydande än det, hvarigenom den
nuvarande uppfattningen af sann historisk storhet utmärker sig
framför den ännu för icke så många årtionden tillbaka allmänt
gällande. Krigshjelten var då historieskrifmngens skötebarn, och
häfdatecknaren hade sitt förnämsta ögonmärke fästadt vid den
lyckade eller ogynsamma lagerskörden på slagfälten. Mången af
det nu verkande slägtet minnes säkert från sina yngre år, huru
kriget i hvardagssamtal ej blott urskuldades såsom ett s. k.
nödvändigt ondt, utan äfven berömdes såsom ganska välgörande.
Blodsutgjutelsen gällde för en »helsosam åderlåtning», uppfriskande
folkens eljest dåsiga tillvaro inom enformigheten af daglig handel
och vandel. I sin beundran för vapenyrket och sin vana att anse
historien för liktydig med krigiska händelser, faste man sig hvarken
vid de fasor och grymheter eller vid de omätliga och allsidiga
förluster, hvarmed seger och ära skulle uppvägas. Om man nu börjar
räkna efter, hvad dylika »ärofulla bedrifter» och »oförgätliga
ryktbarheter» kosta i penningar och menniskolif, kommer det sig helt
enkelt derutaf, att man omsider funnit och begagnar en annan
måttstock för uppskattandet af handlingens prisvärdhet och det
verkliga menniskovärdet
På en tid, som utan tvekan kallar kriget för »den förfärligaste
af alla landsplågor» och för »den mest olycksbringande af alla
galenskaper», som förklarar segrar och eröfringar för »prunkande
namn, hvarmed man söker öfverskyla slagtningar, plundringar,
brända städer, mord på qvinnor och barn», och som ropar ve öfver
den af både folk och furstar omhuldade äran, »som ej vill bestå i
konsten att låta menniskor lefva och göra dem lyckliga, utan i
konsten att döda dem» *); — på en sådan- tid torde det icke sakna
intresse, att egna någon uppmärksamhet åt filosofiens älsklingsdröm
om åvägabringandet af en evig fred.
Visserligen är det icke filosofisk verksamhet, som åstadkommit
den betydande omkastning uti sinnelag och tänkesätt, hvarmed
’) Ed. Labonlayes ord i en uppsatt om vården af de i krig sårade (Revue de»
deux Monde», 15 December 1869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
