Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, Augusti - De nyaste forskningarna rörande den skandinaviska odlingens ursprung. Af E. Ch. Brag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras täta vikingståg till de vestliga länderna, England och
Frankrike. Från dessa härstammade de i jernåldern så allmänna
siraterna, symmetriska slingor och arabesker, och derifrån hemfördes
stora rikedomar och månget frö till nyttiga inrättningar.
Åkerbruket torde ej ha gjort framsteg under denna tid, då folket dels
drog på vikingatåg, dels afvärjde fieudtliga infall i landet
Begraf-ningssättet förändrades, ithy att liken merendels begrofvos obrända,
antingen i stora högar eller i naturliga sandbankar, jemte många
präktiga och dyrbara saker, och att vikingen ofta begrofs i sitt
skepp och hjelten jemte sin favorithäst
Med afseende på innebyggarnas nationalitet antager Worsaae,
att den folkstam, som under stenåldern bebodde Danmark, var en
annan än den, som innehade detta land under bronsåldern,
allden-stund begrafningssättet och grafhögarna under de begge perioderna
voro hvarandra fullkomligt olika, och det ej finns någon successiv
öfvergång från de enkla stenredskapen till de konstnärligt arbetade
bronsredskapen. Deremot anser han icke skilnaden mellan
bronsålderns och jernålderns fornsaker nog stor, att man deraf kan
sluta till en ny invandring, då den kan tillfredsställande förklaras
genom en mera utvecklad kultur och en lifligare förbindelse med
främmande länder. Mot antagandet, att Danmarks äldsta
innebyggare varit lappar, invänder han, att ingen likhet finnes mellan
stenålderns karakteristiska stendysser och jättestugor å ena sidan
och å andra sidan grafvarna i det nordliga Sverige och Norge, der
lapparne bibehållit sig till den historiska tiden, och att dessa
minnesmärken tyckas vittna om, att de, som uppfört dem, haft fasta
bostäder, och att de varit i besittning af mera kraft och
ihärdighet, än man kan tillskrifva de gamla lapparne. Lika orimligt
förekommer honom påståendet, att landets urinnevånare voro kelter,
då denna folkstam, enligt historiska uppgifter, haft en ganska
tidig kultur, och då de begagnat vapen och smycken af metall,
anlagt riktiga städer samt bränt de dödas lik, hvilket stenålderns
folk icke gjorde. Han tror, att det folk, som under stenåldern
bebodde icke blott Danmark utan äfven norra Tysklands kuster
och det vestliga Europa, var af en äldre, ännu okänd stam, som
försvunnit under tidens lopp, ej lemnande andra spår efter sig än
de stora stenkamrar, hvari de bevarade sina döda, och de redskap,
som i följd af sin beskaffenhet ej blifvit tillintetgjorda. Enda
sättet att komma underfund med hvilken race de tillhört, är i
hans tanke undersökandet af innebyggarnas skeletter och deras
jemförande med andra, representerande jordens skilda folkstammar.
Han antager, att norra Europas första folk voro nomadstammar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
