Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, Augusti - De nyaste forskningarna rörande den skandinaviska odlingens ursprung. Af E. Ch. Brag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af hvilka lapparne utgöra qvarlefvor, att dessa hade inga fasta
bostäder, utan ströfvade omkring och lefde af örter, rötter, jagt
och fiske. Längre fram invandrade en annan stam, som stod ett
steg högre i kultur och hade fasta bostäder. De utbredde sig längs
kusterna, der de hade tillfälle till jagt och fiske, och de tyckas ha
börjat idka sjöfart och kanske äfven åkerbruk. Från den tiden
härstamma stenålderns dysser, jättestugor och de i dessa uppgräfda
fornsakerna. Sedan kommo stammar, som voro i besittning af en
icke obetydlig kultur, som kände metallers bruk och som derför
ej blott kunde intaga kusterna, utan äfven intränga i det inre af
landet. Bland dessa stammar voro kelterna. Worsaae anser dock
ej, att Danmarks innebyggare under bronsåldern voro kelter,
emedan, som ofvan nämdt är, bronsåldern, enligt hans dåvarande
föreställning, upphörde först i åttonde eller nionde århundradet
efter Kristi födelse, och kelterna vid den tiden måste ha förlorat
sitt inflytande i Danmark, enär en gren af den götiska
folkstammen bodde i detta land redan vid vår tidräknings början och
kanske flera århundraden tidigare. Han håller före, att
bronsålderns folk var den första götiska eller fomdanska folkstammen,
och anför såsom bevis derför, att danerna i sagorna skildras
såsom ett mägtigt herrskande folk (hvilket öfverensstämmer med
fornlemningamas vittnesbörd om en ganska hög kultur) att denna
periods fornsaker och grafhögar aldrig eller blott undantagsvis
anträffas i den skandinaviska halföns nordligare trakter, samt att,
enligt Tacitus, »gotonernå» första århundradet efter Kristi födelse
bodde i närheten af Östersjön och hade runda sköldar och korta
svärd liksom bronsfolket. Han anser möjligt, att dessa
bronsbegagnande göter gjort landets äldre innebyggare till trälar, efter
att ha besegrat dem. Stödjande sig på det ofvannämnda
antagandet, att i Norge och nordliga delen af Sverige finnas inga grafvar
eller fornsaker från bronsåldern — i förbigående sagdt, en falsk
premiss, enligt hvad professor Nilsson ådagalagt — och på den
omständigheten, att bronsåldern föregått jernåldern, kommer han
till det resultatet, att Danmarks innebyggare under bronsåldern
utgöra den äldsta götiska stammen i norden, och att de öfriga
götiska stammarna invandrat senare. Han säger vidare, att
närmast intill göterna i Skåne bodde göterna i Götaland (nuvarande
öster- och Vestergötland), hvars nordliga gräns bildades af Göta
elf, den stora sjön Venern och Bråviken; mellan Venern och
Brå-viken var landet dessutom betäckt af stora skogar. Dessa göter
hade visserligen varit der vid vår tidräknings början, men att
döma af den omständigheten, att deras fornminnen bära en helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
