Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, Augusti - De nyaste forskningarna rörande den skandinaviska odlingens ursprung. Af E. Ch. Brag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gudalära, bildades en inrättning för religionsöfhingar i hvarje
feni-ciskt nybygge, och derifrån spriddes lätt Baalskulten till landets
öfriga innebyggare, med hvilka fenicerna underhöllo förbindelser.
På dessas kulturförhållanden utöfvade de sydländska främlingarna
stort inflytande, och de lärde dem bruket af brons och guld samt
undervisade dem i jordbruk. Bevis för bronsens och Baalskultens
samtidighet finner man redan på den första stenen i Kiviksgrafven ()
— det för Nilssons teori vigtigaste monumentet i Sverige, — der
käglan är Baals symboliska bild och yxorna äro bronsyxor.
Särskild uppmärksamhet tager han i anspråk för den omständigheten,
att de äldsta bronssvärden ej blott genom siraterna utan äfven
genom kaflarnas korthet röja sitt semitiska ursprung. Vidare
anmärker han, att då de feniciska kolonisterna genom afståndet voro
afskuma från moderlandet, och då kommunikationerna med
detsamma omsider upphörde, de under tidens lopp sammansmälte med
de folk, hos hvilka de bodde. Genom denna blandning försvunno
de orientaliska kroppsformerna, fabrikationen försämrades och
slutligen qvarstodo blott några dels profana, dels religiösa bruk —
såsom eldarna på höjderna och dansen deromkring under
midsommarsnättema. Imellertid hade dessa semiter lyftat
Skandinaviens befolkning ur dess halfvilda tillstånd, långt innan asarae
invandrade. Och derigenom förklaras den kultur, som Pytheas fann
hos dem redan i det tredje århundradet före Kristi födelse. Att
denne verkligen varit här i norden har Nilsson bevisat derigenom,
att han ådagalagt, att det, som Pytheas säger likna hafslungan
(pneumon thalassios) är ett nordiskt naturfenomen, nämligen det
sätt, hvarpå hafvet här tillfryser, och hvarom Pytheas’ landsmän
och samtida icke hade något begrepp.
Mot denna åsigt om den skandinaviska bronskulturens ursprung
ha åtskilliga inkast blifvit gjorda, som Nilsson besvarat med en, i
vår tanke, fullt tillfredsställande motbevisning. Redan år 1865
uppträdde Worsaae i Slesvigs etter Sønderjyllands Oldtidsminder mot
den, men Nilsson bemötte i detalj de gjorda anmärkningarna i
ett uti slutet af Stenåldern infördt genmäle. För någon tid sedan
blefvo Framtidens läsare satta i tillfälle att se hans lysande
vederläggning af de anmärkningar, som d:r Hans Hildebrand ansett sig
böra rikta mot hans uppfattning af denna sak, sådan den
framträder i hans Bidrag titt bronskulturens historia i Skandinavien. 1
1) Nilsson faster synnerlig vigt vid, att man läser från höger till venster i den
ordning, hvari stenarna atå och efter hvilken han nnmererat dem, enar historiens
innehåll då blir klart för dem, som undersöka detta monument.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
