Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet, Augusti - Anmälningar - Ny svensk dramatik (Hedberg, Stolta Elisif. Essén, Sigurd Olofsson). Af N. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett diktverk som, om ock ej skimrande utaf poesiens renaste guld,
dock åtminstone något så när höjer sig Öfver den aiidagliga »gyllene
medelmåttan». Men man göre sig inga illusioner!
En granskare af den nye pristagarens arbete uti en af de stora
hufvudstadstidningarne yttrade nyligen, att det numera kommit
derhän med det vittra snillets och smakens högsta vårdanstalt uti
vårt land, att man tryggt kunde anslå ett pris ät den, som lyckades
utgrunda efter hvilken begriplig estetisk måttstock akademien
utdelar sina pris och vitsord om en skaldegifvelse af äkta halt.
Detta kan för mången ljuda som ett hårdt tal, men — är det väl
alldeles obefogadt? Vi tro det knappast, och vi anse det så godt
som otvifve!aktigt, att den bildade svenska allmänheten i estetiska
smakfrågor merendels ställer sig, mot den prisutdelande areopagen,
på den tadlande kritikens sida. Denna allmänhet har under sist»
förflutna årtiondet haft tillfälle bilda sig ett begrepp om sann tragik
och dramatisk konst öfverhufvud, hvilket temligen skarpt skiljer sig
från hvad akademien i nämnda hänseende ännu betraktar som
mönstergiltigt. Mägtiga tankar hafva vaknat till lif och tagit
poetisk form hos vårt brödrafolk på andra sidan fjällen. Vi känna
dem, dessa höga gestalter från sångens och sagans riken, af
skalde-snillet frambesvurna på tiljan. Vid sidan af dem — huru ömkligt
dvärgartade förefalla ej de akademiskt hallstämplade
teaterhjel-tarne! Visst är, att akademien hvarken genom »den större» eller
»den mindre belöningens» utdelande skall förmå det slägte, som
lärt sig beundra Kongs-Emnerne och Siguhrd Slembe, att erkänna
som äkta barn af den 9venska Melpomene En konung! eller Sigurd
Olofsson.
Vi hafva härmed kommit till hr Esséns arbete, hvilket, enligt
vår åsigt, ej uppfyller äfven ganska måttliga fordringar i fråga om
sorgespelet.
Författaren har hemtat sitt ämne från de oroliga
snapphane-tiderna i norra Skåne; detta är det förtjenstfullaste i hans drama.
Derimot har han begått ett missgrepp, då han af detta stoff sökte
bilda ett sorgespel, utan att låta några stora historiska konflikter
eller några vigtiga historiska personer framträda och afgörande
ingripa i handlingen. Ett historiskt sorgespel som uteslutande rör
sig kring familjeangelägenheter kan svårligen påräkna något större
intresse, i fall icke behandlingen genom sitt mästerskap låter oss
glömma den historiska omklädnaden. Huruvida detta är fallet med
hr Esséns sorgespel, ölverlemnar jag åt läsarens eget afgörande»
sedan han tagit kännedom om dess innehåll, som ungefär är
följande.
Sigurd Olofsson, en gammal f. d. snapphanehöfding, har fattat
ett utomordentligt hat till alla soldater på grund af deras beteende
mot honom i gamla tider, och när nu en ung fänrik, som sårad
vårdats i hans hem, blir förälskad i hans fagra dotter och begär
henne till äkta i all tukt och ära, blir gubben alldeles ursinnig,
nekar naturligtvis och kör friaren på porten. Denne återkommer,
öfvertalar Elin att fly till hans mor, och så är Sigurd, när han
erfar detta, åter den gamle, sätter sig i spetsen för en skara djerfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
