Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Religiösa stridsfrågor i nutiden. I. Af Carl von Bergen - 1. Inledande betraktelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spana och angifva kätteri- och trolldomsförbrytelser inför
oblidke-liga domare, som döma och låta bränna tusentals offer.
Plötsligt uppgår öfver denna verld renaissancens stjeraa,
hvilken fördrifver medeltidens sista mörker och sprider öfver de nya
samhällena sin morgonrodnads ljus. Inför antikens konst och
vetenskap råkar den götiska konsten och vetenskapen i missaktning.
Och det är icke blott den lärda och bildade verlden, som beundrar
och hänföres af dessa märkvärdiga arbeten af klassisk korrekthet,
naturligt behag, grundlig insigt, utsökt smak, och ojemförligt
fulländad stil, det är äfven den religiösa verlden, det är framfor allt
det romerska hofvet och dess högsta italienska
värdighetsinne-hafvare.
Icke som ville vi härmed säga. att det är renaissancen som
genomfört reformationen. Protestantismen, man får ej glömma det,
eger sin upprinnelse från en administrativ fråga, aflatskrämeriet.
Inskränkande sig till att förändra kyrkoförfattningen, lemnade den
dogmen i det närmaste ovidrörd. Den stora omhvälfning den
genomförde bestod i att frigöra samvetet från det förmynderskap,
som så hårdt tyngde på detsamma och som åt den enskilde
med-gaf intet slags fri sjelfverksamhet, vare sig tankens eller känslans,
gent imot det gudomliga ordet, tolkadt och formuleradt enligt
kyrkans föreskrifter. Men allt berodde dock härpå, åtminstone hvad
sjelfva grundsatsen beträffar. Hvad betydde väl det, om den nya
religionen lemnade den kyrkliga trosbekännelsen oantastad, när
hela dogmsystemet dädan efter var öfverlåtet åt den fria tolkningen
af skriften i öfverensstämmelse med de troendes förnuft och
samvete? Visserligen hade, enär det icke gifves någon kyrka utan en
yttre auktoritet, äfven den reformerade kyrkan sin auktoritet och
sitt symbolum i den augsburgiska bekännelsen, men den
individuela frihetens grundsats hade till den grad vunnit styrka gent
imot den densamma motsatta, den officiela myndighetens, att ingen
ansträngning af den protestantiska ortodoxien kunde hejda dess
kraft. Detta utgjorde en för trons frihet öppnad port. För
tillfället inskränkte sig imellertid reformationens män till en ganska
ringa förenkling i dogmen. Dyrkan af helgonen, af den heliga
jungfrun och af relikerna samt, hvad som är af mera vigt,
natt-vardsläran, se der de förnämsta föremålen för reformationens
åtgöranden i hvad som rörer dogmen i egentlig mening. Luther
var icke allenast en varm kristen, han var ock en ifrig teolog,
som icke gema såg, att man rörde vid lärosystemets heliga ark.
Mer än Leo X och de vitterhetsälskande herrarne vid dennes hof,
var Luther öfvertygad om rättvisan af de eviga straffen, om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
