Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Religiösa stridsfrågor i nutiden. I. Af Carl von Bergen - 3. Kampen mellan österländsk och vesterländsk odling i Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utifrån samt af Taiping-rörelsen med dess religiösa och politiska
följder i rikets inre.
Det oaktadt torde det vara ganska ovisst, huruvida de
stundande förändringarne skola medföra särdeles gynsamma uppslag
for missionens angelägenheter i Kina. Kännare af det kinesiska
folklynnet framhålla vissa drag deruti, som ej synas vittna om
någon större mottaglighet hos kineserna för en, högre religiös
upplysning, minst då den erbjudes dem i den kyrkliga dogmatikens
svårfattliga former. Så yttrar t. ex. Alphonse Esquiros i den
ofvan omnämda uppsatsen följande:
»Det himmelska riket företer det underliga skådespelet af ett
mer eller mindre ateistiskt folk midt ibland en mängd af gudar.
Hafva väl kineserna någon religion? De som tillbragt någon tid i
landet, betvifla detta. Vid första anblicken synes deras offentliga
gudstjenst vara en bland de många arterna utaf afgudadyrkan,
men man må ej inbilla sig, att de fråga stort efter sina afgudar!
Så föga hålla de på dessa stackars gudar, att de stundom
bort-säljas af prestema tillika med templen, der de haft sin bostad.
Dyrkan af förfädernas vålnader och af jordens andar utöfvar väl
ett något större välde öfver sinnena, men det är ej detta som
utgör det verkliga hindret för kristendomens framsteg. Detta
hinder är att söka i den sinnesförfattning, hvilken Lamennais hos
oss betecknade som likgiltighet i fråga om det religiösa.
Kineserna sätta visserligen ej stort värde på sina gudar, men de äro
dock ingalunda hågade att utbyta sina religionsurkunder mot
evangelierna. »Vår religion är måhända falsk», så ungefar lyder deras
genmäle till de engelske missionärerna, »men hon är åtminstone
en genom sin ålder vördnadsvärd sedvana hos vår nation. Våra
gudar äro måhända det I påstån dem vara: beläten af trä eller
ler — än sedan? I religionen ligger ej vigten på det sannt
varande såsom sådant, utan på hvar och ens individuela sätt att
uppfatta det. Hvarföre skulle vi öfvergifva vårt lands religiösa
dikter för att omfatta främmande sagor? Utplånen ur Edra böcker
namnet Jesus, eller åtminstone hans benämning Guds son — då
skola vi läsa dem!»
»För öfrigt», fortsätter Esquiros, »kan man väl föreställa sig
att en handfull män, som knappast förmå uttrycka sig på landets
språk, skola besegra det hårdnackade motstånd och det förakt,
som möter dem hos ett öfver sina förtjenster så uppblåst folk?
Några upplysta missionärer erkänna sjelfve att det vore nödvändigt
ställa en filosofisk verldsåskådning imot kinesernas filosofi, en hel
litteratur imot deras litterära alster; djupare och noggrannare ve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
