Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Herr von Bismarck och borussianismen. 1. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frankrikes, utan på Preussens sida, ja Frankrike till och med
saknade skäl att antaga det preussiska anbudet. De löften
om »kompensationer» — nämligen, märk väl, på Tysklands
område — hvarmed Bismarck förvissade sig om Frankrikes
välvilliga neutralitet under den afgörande kampen, mellan husen
Ho-henzollern och Habsburg, om herradömet i Tyskland, hade han
efter slaget vid Sadova helt enkelt vägrat att uppfylla. Men det
var just dessa kompensationer, och inga andra, som den allmänna
meningen i Frankrike önskade, dels för att utplåna minnet af för
femtio år sedan lidna förluster och förödmjukelser, dels för att
vinna en strategiskt fördelaktigare gräns. Det var blott genom
dessa kompensationer, beviljade af segraren vid Sadova, men ej
genom en, låt vara ännu betydligare, utvidgning, utan sken af
rättsskäl våldsamt verkstäld på tredje mans bekostnad, kejsaren
skulle kunnat vinna det för honom personligen vigtiga syftet att
afväpna den farliga opinion, som klagade öfver Frankrikes sedan
år 1866 sjunkna anseende, samt återvinna denna.den yttre
politikens prestige, som för kejsarens, hans dynastis och hans
regeringssystems betryggande är så vigtig. Detta allt bör för Bismarck
hafva varit lika klart, som att hans vägran att uppfylla de
forpligtelser, utan hvilka Frankrike år 1866 ej skulle tillåtit den
stora hvälfhingen i Tyskland, måste lägga en grund till fiendtligt
förhållande mellan de båda grannstaterna, hvilken ej kunde annat
än ytterligare förstärkas, när han derjemte hindrade Frankrike att
i Luxemburg återvinna Vaubans verk och en landsträcka, som det
tillförene innehaft och hvars förlust påminte om dess bittraste
olyckor. När Preussen dessutom genom sin hotande hållning och
sina traktatsbrott oroade och retade alla sina andra grannar och
sålunda tycktes lofva att förr eller senare öfver sitt hufvud samla
en fruktansvärd storm, är det då rimligt eller med den beräknande
klokhet, man tillskrifver kejsaren, förenligt att tro, att han skulle
gått att, genom ett paetum turpe om de mellan Preussen och
Frankrike inklämda Nederländernas delning, förderfva sin egen,
men. upphjelpa Preussens ställning? Uppenbarligen har det derimot
legat i den preussiska politikens intresse, att genom denna
skamliga frestelse på samma gång söka vinna en åtrådd förstoring och
förekomma den franska efterräkning, som en gång kunde väntas.
Åtminstone var det dock värdt att göra försöket Måhända har den
ytterliga germaniska »Geist», som sedan år 1866 dess värre firat
ännu vildare orgier än förut, äfven så berusat en Bismarck, att
öf-vermodet i förening med förhoppningar om inre svårigheter i
Frankrike, som skulle förlama kejsarens yttre politik, förledt honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
