Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Sägnen om Sigurd Fåfnesbane och sägnens uttydare. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan namnlikhet gett åt sägnen dess lokal, så kunde lätteligen en
annan namnförvexling gifva anledning att nedflytta dess tidsålder.
Vid Rhein, der stammarna trängde sig öfver på Galliens område,
timade fejder som tillfälligtvis egde någon likhet med sägnens
handling och gåfvo anknytningspunkter för niflungarne hos burgundeme,
der Gunnar eller Guntahar erhöll ett slags historisk tillvaro, för
Sigurd och hans Volsungaslägt i frankernes land, och slutligen för
Atle bland hunnerfolket. Atles namn, som törhända ursprungligen
var Atel, ett af Volgaflodens många namn, egde en påfallande
likhet med Attilas och var i grunden, hvem vet, blott en äldre form
deraf. Denne eröfrare var nog så berömd öfver hela Tyskland,
att man lätteligen någon tid efter hunnernes försvinnande kunde
förvexla honom med sångernas Atle, så mycket hellre som han
hade stått i fiendtlig beröring med burgundeme (niflungarne), och
dermed bortfaller alldeles den stora svårigheten att förklara* huru
så få menniskoåldrar efter eröfrarens död en så alldeles godtycklig
utsmyckning af hans historia kunde utbreda sig öfver flere länder.
Något annorlunda lokaliserades sägnen af de stammar, hvilka
förde honom med sig till Skandinavien. De stälde väl också
Sigurd i något samband med frankerne, — Frakkland är hans
hemland, — och möjligt är att de med Rhinen förstå Rheinfloden, men
de förknippade hans historia med Helgeraes, de seeländske
furstar-nes, och läto åtskilliga af hans bedrifter försiggå i danska bygder.
I de nordiska sångerna är burgunder ett så godt som okändt namn,
och hvad Attila betäffar, kan det vara alldeles ovisst, om i
Eddor-nas och Volsungasagans Atli och Hunar ligger någon tanke på
Attila och hunnerne, ehuru man visserligen måste antaga att
verlds-eröfrarens rykte äfven hunnit till norden. För öfrigt bibehöll sig
här, i en af kristendom och främmande folk mindre berörd
före-stäUningsverld, mera af det mytiska grundelementet, medan
syd-germaneme, utvecklande ämnet på mångfaldigt sätt, indrogo äfven
den mångbesjungne Teodorik i sägnens omkrets. (Sagabibliothek,
II, 367—370).
Denna Mullers tolkning är säkert den sinnrikaste af dem som
bygts på grunden af ett naturfilosofiskt uppfattningssätt. Att ett
fenomen sådant som guldets upphemtande ur flodbottnen kunnat
bli upphof till mytiska gestaltningar, kan ej betviflas då man
känner den mängd af dvärgar och troll som folkfantasien, i följd
af liknande impulser, låtit framspringa ur bergens innandöme. Men
är väl denna kärna nog stor till att förklara sägnens handling
eller det sammanhang hvari gestalterna framföras? Det andra
motivet, hjeltelifvets undergång, medelst hvilket Muller tyckes vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
