Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Sägnen om Sigurd Fåfnesbane och sägnens uttydare. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grafiskt och historiskt; enligt Grimm vore hjeitarne ett slags
af-sättning (»Niederschlag») af gamla gudar, hvilka åter vore en på
ett tidigare stadium försiggången utbredning af det ena gudomliga
ursprunget, och hjeltesången följaktligen en i menskliga
förhållanden omsatt gudasaga. Det vanliga är visst att sägnerna hos sina
hjeltar låta det menskliga stegra sig till gudomlig betydenhet, men
likaså vanligt är att stegringen grundas på gudomlig härkomst;
de upptagas bland gudarne, men de äro också gudaborne. »Äro
hjeitarne från ena sidan sedde förgudade menniskor, så kunna vi
ock å andra sidan anse dem som förmenskligade gudar, och det
kommer på ett ut att påstå, att sonen eller sonsonen till en gud
ernått halfgudsnatur, eller att den uti dem återfödde guden
bibehållit blott en del af sin ursprungliga makt» (Mythologie, 149,318).
Denna åsigt kan väl ega sin riktighet i öfrigt, men med
hänsyn till den nordiska hjeltesångens uppkomst, är det en väsentlig
skilnad, om dess kärna antages hafva varit en myt eller en
historisk tilldragelse. Antages en myt som impulsgifvande, blir det
öfverlåtet åt slumpen att anskaffa de historiska erinringar, i och
med hvilka sammanhang, motiv och karakterer inkomma i
sägnen, och detta vore visserligen att beröfva hjeltedikten allt värde
af verklig fantasiprodukt. Wilh. Mullers tolkning ådagalägger också
att en så beskaffad kärna icke är nog haltfull att förklara det
organiska sammanhanget i sägnen om Sigurd Fåfhesbane. Imellertid
hafva mängden af tyska forskare ännu icke kunnat lösrycka sig
från denna ståndpunkt »Sagans ursprungliga kärna", säger Bartsch
i sin edition af NibeluDgenlied 1869, Ȋr mytisk; i densamma
* förtlefva gestalter ur germanernes hedniska gudaverld, de der
småningom mer och mer afklädts sitt gudomliga väsende och blifvit
dödliga hjeltar, hvilkas engång gudomliga natur ännu framlyser i
enskilta drag. Under folkvandringen och medelst Attila tillkom en
historisk kärna, som trängde den mytiska i bakgrunden.» Så lätt
än dylika satser låta säga sig, så svårt torde det hafva sig att ur
ett antal slumpvis hopkastade kärnor eller motiv förklara en dikt,
der menniskor verkligen handla, lida, älska och hata i följd af
ett och samma herskande tidslynne.
2.
Frågan om det varit gudar eller menniskor, som ursprungligen
framstälts uti vår fomsägen, besvarades af de anförda uttydarne
till förmån för gudarne. En något afvikande åsigt gjorde sig gäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
