Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Sägnen om Sigurd Fåfnesbane och sägnens uttydare. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande hos dem, som stodo på den hegelska filosofiens ståndpunkt
Enligt deras uppfattning hade fornåldems myter gått under genom
kristendomen, hvilket vore orsaken dertill att icke gudar utan
menniskor äro de handlande i den nordisk-tyska sången och sagan.
Denna är till sin karakter rent episk, och likaså litet som de
mytiska beståndsdelarna i Iliaden kunna göras till kärnan i den
grekiska hjeltesången, lika litet kunna de här anses för det
impuls-gifvande upphofvet Rörelseprincipen hos hjeltarne är ingen annan
än folkets ledande egenskaper, hvilka det sjelft personifierat med
energisk åskådlighet. »Ty», säger Rosenkrantz, (Geschichte der
deutschen Poesie im Mittelalter), »se vi närmare till hvad det är
som i grunden ger Nibelungen-sångema deras oändliga betydelse,
så är det den rena och sublima framställningen af vårt folks
ursprungliga ande, i sådana former som den individuela friheten eller
den enskildes sjelfständighet, familjekärleken, den tjenandes trohet
imot herren.»
Det är uppenbarligen ett stort framsteg, då forskningen
kommit till insigt af att de ledande principerna äro desamma i folkets
historia och i dess diktning. Denna identitet förklaras lätteligen
så att framstående representerande personligheter eller sådana, i
hvilka folkets krafter fullast uttryckt sig, dess lynne klarast
af-speglats, dess sedliga principer verksammast framträdt, äfvensom
de tilldragelser, i hvilka sådana personligheter stött tillsamman,
voro just de som djupast intryckts i folkets hågkomst och der
afgett uppslaget, motiven, karakterema till dess diktning. Med
denna förklaring skulle vi anse den rätta ledtråden till det inre af
fomsägnernas labyrint vara en gång för alla funnen.
Men det låg icke i den hegelska skolans lynne att bemöda sig
med exaktare undersökningar. Man nöjdes med att hafva gett åt
sägnen en etisk kärna i stället för de förslitna mytiska och, der
antropomorfiska natur åskådningar varit förstuckna i gestalterna,
insatt i stället moraliska och socialhistoriska begrepp. Om Hagen
i tiden varit burgund eller frank, om handlingen ursprungligen
varit en eller sammansatts af flera, tilldragit sig vid Rhein eller
annorstädes, bekymrade föga, afgjordt en gång att Hagen uttryckte
vasalltrohetens idé och handlingen i sin helhet det germaniska
sjelfmedvetandets.
Med detsamma man antar att impulsen till
diktareverksamheten kommit från historiska erinringar, blir nödvändigtvis hela
det kritiska förfarandet ett annat. Det kan icke vata nog med
spekulationer, bygda på antaganden och påståenden, det gäller att
i den verkliga historien finna några fasta anknytningspunkter för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
