Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Sägnen om Sigurd Fåfnesbane och sägnens uttydare. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så många som möjligt af sägnens data, för att af denna
samstämmighet mellan dikten och historien kunna med all säkerhet
sluta till tiden och stället för den besjungna tilldragelsen. Såsom
försök i denna riktning, ehuru mera antydande än utförda, kan
man ställa i främsta rummet norrmännen Munchs och Keysers
arbeten. Den ene som den andre säger visserligen att dikterna om Sigurd
tillhöra mera mytologien än historien, men det är med hänsyn till
deras poetiska uppfattningssätt, icke till deras ursprung. För Munch
är Sigurd lika visst en historisk personlighet som Carl den store,
hvilkens minne ju också, såsom bekant, blifvit i tallösa dikter
om-formadt nära på till oigenkännelighet Men om det ännu går för
sig att hos de franska »chansons de geste» konstatera det
historiska ursprunget, så blir det här »i alla fall mycket vanskligt att
afsöndra det historiska från det mytiska.»
Keyser har imellertid försökt att uppdraga konturerna af den
tilldragelse, hvilken de gamle sångarne skulle hafva tillegnat sig
och slägte efter slägte omdiktat Med anledning af det samband,
hvari sägnen ställer niflungame med konung Jörmunrek, hvilken
åter utan tvifvel är historiens Hermanrik, fastställes tilldragelsens
tidsålder. En nordisk kungaslägt, volsungarne, har i tredje eller
början af fjerde århundradet e. K. nedsatt sig och förvärfvat sig ett
rike i nordvestra Tyskland, som den tiden benämndes Hunaland.
Från detta nordiska rike i Hunaland har hjelten Sigurd utgått och
anslutit sig till en tysk konungaslägt, hvilken herskade i
Rhein-trakten öfver ett med göterne närbeslägtadt folk, sannolikt
burgun-derne. Den Gibich som nämnes i burgundernes lagar såsom
stamfader för deras konungar, men hvilkens tidsålder är oviss och godt kan
enligt för handen varande historiska berättelser hänföras till fjerde
århundradet, är då den nordiska sägnens Gjuke och hans barn äro
de gjukungar, med hvilka Sigurd ingick fosterbrödralag och af
hvilka han blef svekfullt afdagatagen. Samtidigt beherskades en
annan del af Hunaland af Atle Budles son, hvilkens syster Brynhild
förmälts med Gunnar eller Gunthar Gjukes son, och drifven af
olycklig kärlek blef anledning till både Sigurds och sin egen
undergång. Senare tog Atle Gjukes dotter, Sigurds efterlemnade maka
Gudrun eller Kriemhild till äkta, men dräptes af henne till hämd
för det han svekfullt mördat hennes bröder i afsigt att åtkomma
de skatter, hvilka tidigare tillhört Sigurd och hvilka desse höllo i
förvar. (Nordmændenes Videnskdbelighed og Literatur, I, 362).
Timade verkligen en gång en sådan tilldragelse mellan
stammarna i Nordtyskland, så har Keyser visserligen rätt att antaga
det dylika utbrott af lidelsefull kärlek och vild hämd kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
