Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Sägnen om Sigurd Fåfnesbane och sägnens uttydare. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sångcykeln om budlungame visat sig synnerligen fruktbar i
Tyskland. Den har gett upphof åt bästa delen af Nibelungen Lied
und Klage, och den ingår, sammanvuxen med de sydtyska
sång-cyklerne om Dietricb, om Hildebrand, om Walther af Spanien, om
Pitrolf och Dietlaib, i de stora dikter hvilka bära desses namn
eller ingå i das Heldenbuch.
3.
Medan de mytiska förklaringssätten sköto öfver målet ocli
stannade vid dimmiga urgestaltningar, sväfvande och lättföränderliga
och som endast med tilllijelp af en djerf konstruktion kunde fås
att antaga menskliga former, lågo dock älven i den historiska
ut-tydningen stora vådor, som i synnerhet äro i ögonen fallande hos
sist anförde forskare i följd af hans stora ifver och franska
följdriktighet. Man vinner visst icke mycket, om man med Bartsch
antar först något slags myt och sedan låter den ifyllas af
historiska erinringar, så att exempelvis Siegfrids vistelse hos
burgun-derae vore att anse såsom »ett genljud (Nachklang) af det
bur-gundiska rikets uppgående i det frankiska», men man får nästan
händerna för fulla, om man med Beauvois tager sägnen efter orden
och anser att alla dess väsentliga uppgifter om hjeltarnes lefverne,
deras bevekelsegrunder, deras färder, deras görande och låtande äro
historiska data, de der till punkt och pricka skulle bestyrkas, om
blott erforderliga urkunder förefunnos. I den mån man vill dela
en sådan åsigt, blir man också nödsakad att med Beauvois
ringakta den poetiska skaparekraft, som varit verksam i sägnen redan
vid dess första uppkomst, men som dertill ännu fortgått
omskapande i mer än ett halft årtusende.
Det otillfredsställande i det ena och missriktningen i det andra
af dessa förklaringssätt har framkallat ännu ett tredje, det nyaste,
hvilket vi ville kalla det estetiska. Sven Grundtvig, de danska
folksångernas förtjenstfulle utgifvare, som faststält dess synpunkt
och äfven angifvit några af dess resultat i sin Udsigt over den
nordiske oldtids heroiske digtning (Kjøbenhavn 1867, 105 p. liten 8:o),
kallar sjelf något oegentligt sin ståndpunkt »den litterära» och vill
framhålla den, gent imot den mytiserande och den historiserande,
såsom en central och naturlig ståndpunkt, emedan han utgår från
sägnens eget väsende, som är poesi och ingenting annat. Imot
den förra uppställer han satsen, att den heroiska diktningen icke
är någon blandning af myt och historia, emedan den sanna poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
