Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Sägnen om Sigurd Fåfnesbane och sägnens uttydare. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är en organisk enhet, som icke medelst något slags analys låter
upplösa sig i sina beståndsdelar, och den senare åsigtens
målsmän erinrar han om att larven visserligen blir en fjäril, men
att ingen, vore det än den lärdaste och skickligaste, kan göra
fjäriln åter till larv genom att rifva vingarne af den. Grundtvig
betviflar icke »att de i fornsägnema, alltså i den heroiska
diktningen uppträdande personer och skildrade händelser haft
historiska, det är faktiska förebilder och grundlag», men »så visst som
vår forntids heroiska diktning är äkta poesi, der idé och stoff hafva
sammansmält till en organism, lefvande i och med hvarandra såsom
själ och kropp, så låter den icke omskapa sig till historia. Man
kan tvinga lifvet ur den, men man kan icke tvinga verklig historia
ur den».
Man kan då icke räkna på att denne forskare skall
sysselsätta sig med hvem Atle var och hvar Sigurd öfvade sina storverk.
Det är för honom ett lika vanskligt spörjsmål, som att fråga hvad
Macbeth var före Shakespeare eller Polyeucte före Corneille. Det
man kallar heroisk diktning är alstren af en viss litteraturperiods
skaldeverksamhet och det man kallar hjeltesägner är dess alsters
innehåll. När perioden vidtagit, kan man icke säga, men den slöts
här i norden inimot nionde århundradet, då vikingatiden började och
med sin råhet och fattigdom ger till känna att den odling förfallit,
hvars bästa andliga frukter vi kunna beundra uti i fråga varande
skapelser. Väl är det endast ett fåtal, som bevarat den
ursprungliga metriska form de af sina författare då erhöllo, men i de
tidigare och bättre hjeltesagorna kan man ännu skönja sägnens form,
om också sångformen förgåtts i de derpå uppkommande sagornas
prosa. Beröringen med främmande folk derute och derhemma ett
begynnande statslif införde vid den tiden en ny litteraturperiod,
den historiska, hvilken nedåt begränsar hjelteåldern, liksom han
uppåt i tiden begränsas vid en obestämbar punkt af den mytiska.
Ty det är otvifvelaktigt, att ju religionen äfven i norden lemnat de
första ämnena för skaldernas sång.
Det heroiska utgör alltså en länk mellan myt och historia, men
författaren bör dock icke så missförstås, som om hans mening vore
det denna mellanliggande tidsålder varit befolkad af heroer.
Lef-nadssättet kunde hafva varit enkelt, karakterema stora och deras
bevekelsegrunder likaså; det är icke derom fråga är, ty derom känna
vi intet, utom hvad man möjligtvis kan ana af tidsålderns
diktning; beteckningen heroisk galler uteslutande denna diktnings
skaplynne, den är en litteraturhistorisk term, och har Öfverforts till
historien af dem, som utaf diktgestalterna velat göra historiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
