Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Anmälningar - Nya bidrag till frihetstidens och Gustaf III:s historia (Klinckowström, F. A. v. Fersens Historiska skrifter. Malmström, Om ämbetsmännens ställning till riksdagen under frihetstiden). Af E. V. Montan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som forntidens historieskrifvare utsmycka sin framställning med af
dem sjelfva författade tal. Icke blott, att han ordagrant intager
dialoger, i hvilka han icke sjelf tagit del och der intet vitne funnits
utom de två samtalande; äfven de samtal, i hvilka han sjelf
uppträder som ena parten, ftro ofta alltför långa och alltför märkbart
af honom sjelf efteråt affattade, för att de skulle kunna vara fullt
historiskt trogna. Hvad hans berättelse än härigenom må hafva
vunnit i lif och omvexling, icke har hon sålunda tilltagit i
trovärdighet.
Utom den skilnad mellan memoarer, som beror af berättelsens
syfte och art, finnes en annan icke mindre vigtig, sammanhängande
med berättarens personlighet samt den ställning han intagit i
samhället och i staten. Häraf iå dessa berättelser ett mycket olika
värde. Det kommer an på, om förf:n varit i tillfälle genom sin
samhällsställning eller sitt umgänge att erfara och utröna sanningen;
det kommer an på, i hvad män hans förstånd varit skarpt, hans
bildning tillräcklig, hans omdöme oförvilladt och framför allt oberördt
af partilidelsens häftighet, af den sårade egenkärlekens uddhvassa
stygn eller af hatets förtärande låga.
Att Fersen var en person, som i de flesta fall borde kunna
säga oss sanningen, anse vi otvifvelaktigt; att han velat det, böra
vi väl icke heller betvifla, men — till fullo har han visst icke
gjort det.
I hans mörka teckning spåras nogsamt hans missnöje med
konungen och motvilja mot dem som makteu hade, känslor som
ofta gifva sig luft i både bittra och orättvisa omdömen. Så
behandlar han med omild hand det af honom s. k.
ministertriumviratet, Scheffrarne och Liljencrantz, så de tre »ränkmakare», af
hvilka i stället för af krigsministern alla anordningar i hären
berodde, Toll, Munck och statssekreteraren Carlson, att icke tala om
Schröderheim, Armfelt, Låst bom o. s. v.
Alltför mycket af de ogynsamma dragen är likväl intygadt af
andre, äfven bland konungens vänner. Och hvad Fersen sjelf
beträffar, lemnade han visserligen, missnöjd med konungens styrelsesystem,
efter några månader rådet, i hvilket han ingått efter revolutionen,
men intog sedan länge en medlande ställning och tillfrågades ofta
i vigtigare eller mera grannlaga ärenden af Gustaf III, till dess
brytningen dem imellan allt mera utvecklades och Fersen småningom
öppet framträddde såsom oppositionens främste man.
Det är visst och sannt: äfven om man. såsom skäligt är,
un-danrödjer det mörker, som sårad stolthet eller politiskt missnöje
må hafva tillsatt i Fersens taflor, samt tillägger de goda drag ett
bristande minne eller personlig ovilja må hafva uteslutit, mörk
framstår likväl bilden af den så högt prisade, så varmt älskade
Gustaf III. Ja, så mörk, att Fersens teckning af denne konung
bredvid Beskows nästan ser ut såsom en karrikatyr bredvid ett
vackert original. Adlerbeths memoarer, hvilkas partiskhet och
bristande noggrannhet Beskow så ofta tadlade, framstå nu med
ökadt värde såsom minst lika tillförlitliga och mindre partiska än
Fersens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
