Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, September - Anmälningar - Nya bidrag till frihetstidens och Gustaf III:s historia (Klinckowström, F. A. v. Fersens Historiska skrifter. Malmström, Om ämbetsmännens ställning till riksdagen under frihetstiden). Af E. V. Montan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungens förhållande till kollegierna var likartadt med hans
förhållande till rådet. Det var vanligt, att ingrepp uti privilegier
och lag framstäldes genom kollegiernas bref; klagade icke
allmänheten, så blef det dervid; i annat fall kom ett kungligt bref, som
instälÖe kollegiernas och landshöfdingarnes författningar, stundom
med tillvitelser, ehuru de med kongligt tillstånd blifvit utfärdade:
kongl. maj:ts faderliga ömhet, nåd och rättvisa framstäldes då i
en ljus dag. Oreda insmög sig efterhand i den civila
administrationen, och kollegierna klagade öfver omhvälfningen i ärendenas gång.
Konungen åter behöfde, om han ville göra sig af med en
oduglig landshöfding, taga sin tillflykt till slingriga bakvägar, och
man hör ifrån den ministeriela sidan klagomål öfver, att anden
hos den genom frihetstidens embetsmanna-styrelse bortskämda
tjen-stestaten icke var rätt formerad, hvadan ock tryckfriheten till en
början riktades mot denna, tills allmänna opinionen vände sig mot
styrelsen sjelf.
Fersens memoarer tyckas hafva aftagit i innehållets halt i de
senare delarne. En vän af ett demokratiskt statsskick skall kanske
vara benägen att häri igenkänna endast den naturliga följden af
det återstftlda strängt monarkiska styrelsesättet med des9 tillbehör
af flärd och fåfänga, af lyx och hoffester. Förhållandet torde dock
medgifva äfven en annan förklaring. Tredje Gustafs tid, så
flärd-full, så ytlig hon än må hafva varit, eger hon intet annat att åt
historien lemna i arf, än denna med all sin rika omvexling likväl
till sist rätt tröttande beskrifning på hofintriger och skandaler,
på fester och karuseller, teaterpjeser och balletter, som förf:n
meddelar? Gustaf III:s regering utvecklade ju åtminstone under sina
första år en ganska aktningsvärd reformatorisk verksamhet, om
det också med skäl torde kunna sägas, att det vigtigaste resultatet
af Fersens meddelanden är, att det nya styrelsesättet börjat urarta
tidigare, än man vanligen har antagit.
Likasom det gifves olika arter af historieskrifning, så finnes
det också skilda slag af memoarer.
En antecknare har i annalistens enkla, om icke torra manér
för hvarje dag upp6krifvit de tilldragelser, hvari han deltagit eller
hvilka han hört omtalas genom ögonvitnen eller hörsägner. En
annan har under senare delen af sin lefnad företagit sig att
berätta, hvad han upplefvat, och fattat den plan att skrifva om icke
sin samtids historia, åtminstone en teckning af den krets af
samtiden han sjelf tillhört. Här får subjektiviteten en större betydelse,
och i samma mån ökas vigten af att icke utan sorgfällig pröfning
antaga berättarens uppgifter, utan komplettera dem med andras
och framför allt jemföra de officiela källornas mindre vältaliga,
men långt mera tillförlitliga vitnesintyg.
Att Fersens memoarer tillhöra det senare slaget visar sig, om
icke af teckningens dramatiska liflighet, af flera andra
omständigheter. Det framgår af hans berättelser otillförlitlighet äfven i fråga
om sådana fakta, i hvilka han sjelf deltagit och som han således
borde kunna kontrollera. Det framgår icke minst af de samtal,
hvilka han lägger i de uppträdande personernas mun, ungefär lika-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
