Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - Politiska betraktelser. 4. Om regering och statsförvaltning, samt om konungamakt och ministerstyrelse. Af —T—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stems rygg. På detta sätt kunna konung, statsråd och minister
ömsevis skydda hvarandra, och all egentlig ansvarighet försvinner.
Den finnes endast i den mån man mer eller mindre närmar sig
det konstitutionelt-monaririska system, som nedanför kommer att
omförmälas; men i allmänhet kan man ännu icke säga att den
finnes. Detta är en betänklig svaghet — der den eger rum — uti
den konstitutionela monarkien. Den lemnar i sjelfva verket
utrymme för mycken godtycklighet, på samma gång den äfven hägnar
lojheten, liknöjdheten, oskickligheten. Klart är att just af dessa
skäl en sådan anordning af regeringen måste vara behaglig för
den byråkratiska uppfattningen, som väl önskar inflytande, men
icke ansvar, och som ifrar för en »stark konungamakt», icke derför
att man är alltför benägen att lemna konungen någon verklig
makt, utan emedan man finner sig sjelf trygg i skyddet af en
sådan supponerad makt. Från folklig och konstitutionel synpunkt
kan i denna punkt något sämre icke tänkas. Vi skola nedanför
finna, icke allenast huru vi i vårt land lyckligen äro på väg att
komma öfver denna ståndpunkt, utan ock hvad som återstår för
att alla konstitutionela fordringar i det fallet må kunna blifva fullt
tillfredsstälda.
Hvad angår ministrames ansvarighet inför representationen,
eller kanske rättare beroende af representationen, synas meningarne
icke vara särdeles delade. Statsmän af alla färger hafva
interpellerat ministrame med afseende på regeringsåtgärder. Alla
torde numera vara öfverens derom att det icke går an att föra
regeringen imot representationens önskningar; hvaraf gifvet följer,
att tänkesättet hos representationen måste vara bestämmande i
afseende på valet af ministrame. När somliga protestera mot
namnet parlamentarisk styrelse, förmenande att en sådan slags
styrelse icke skulle vara någonting nationelt, så må man gema
göra rättvisa åt den fosterländskhet som härutinnan uttalar sig;
men i sak torde meningsskiljaktigheteraa vara ringa. Grefve
Henning Hamilton — som otvifVelaktigt bör anses för en konungsk
och konservativ man — har förklarat, att »det visserligen endast
är konungens förtroende, som kan kalla rådgifvarae till och
bibehålla dem vid deras vigtiga embeten, men att om det numera i(
verkligheten för dem är omöjligt att på ett tillfredsställande sätt
bestrida dessa embeten, utan att de äfven mötas af
representationens förtroende, synes det väl löna mödan att de söka förvärfva
detta» — ett visserligen lent uttryckssätt, sådant man är van att
finna hos denne statsman, men som icke synes medgifva någon
tvetydighet i afseende på den fråga som här är å bane; och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
