Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - Politiska betraktelser. 4. Om regering och statsförvaltning, samt om konungamakt och ministerstyrelse. Af —T—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka, under ifrandet för en »stark konungamakt», motsätta sig
hvad de med så ringa skäl anse vara komprometterande för
konungamakten, nämligen ministerstyrelsen. Vi sätta for vår del
konungamakten högre. Vi ställa för densamma ett högre mål. Vi betrakta
konungamakten väsentligen såsom ledande nationens
utvecklingsarbete i kultur. Det är denna ledning vi vilja, enligt hvad förut
yttrats, i på en gång inskränktare och högre bemärkelse, kalla
regering, till skilnad från det blott ministeriela arbetet,
forvaltningen. Det återstår att visa, huru, efter vårt förmenande, denna
konungamakt bör vara organiserad för att i våra dagar bäst
motsvara sitt upphöjda ändamål.
Påtagligt är, å ena sidan, att då uti hvarje företag enhet i
handling är första vilkoret för framgång, så måste en vilja äfven
i det nu ifrågavarande fallet vara den rådande och bestämmande;
men då, å andra sidan, det ju är otänkbart att, i synnerhet med
den utveckling civilisationen numera tagit, en person skulle kunna
ega tillräcklig sakkunskap och i allmänhet, tillräcklig förmåga att
rätt bedöma alla frågor, som ur den i fråga varande synpunkten
kunna blifva föremål för en regerings pröfning, under det tillika
man icke gerna i någon riktning kan företaga ett reformarbete
utan att äfven taga i betraktande sakens sammanhang med andra
grenar af statslifvet, så måste den ledande viljan ovilkorligen
hafva behof af råd och hjelp utaf personer med kännedom om
samhällets tillstånd och behof i alla riktningar och med klar blick
för samhällsutvecklingen. Deraf behofvet att kring regenten ställa
ett statsråd. Men då åter hvarje reformsträfvande måste, i
allmänhet taget, anknyta sig till något förut varande, till något
bestående, så faller det af sig sjelft att ministrarne, som hafva
förvaltningen sig ombetrodd, borde — och det i främsta rummet — kunna
anlitas äfven för detta ändamål. Man fordrar då, att ministrarne
skola vara ej blott skickliga embetsmän, utan äfven utrustade med
statsmannaegenskaper, jemte det de, för bibehållande af enheten,
måste i åsigter stämma öfverens med ledaren, hvilken åter å sin
sida får tänkas uttrycka den suveräna folkviljan, sådan densamma
uttalas genom representationen. Fördelaktigt måste det imellertid
anses, om, jemte departementscheferne, äfven några statsråd utan
portfölj deltaga uti ärendenas beredning, enär det väl låter tänka
sig att personer kunna vara dertill synnerligen väl qvalificerade,
utan att besitta nödiga egenskaper för skötandet af någon särskild
förvaltningsgren. Hvad för öfrigt statsrådet och dess betydelse för
regeringens förande beträffar, så är klart att, för den nödvändiga
enhetens bibehållande, såsom förut anmärkts, fullkomlig öfverens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
