Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - Politiska betraktelser. 4. Om regering och statsförvaltning, samt om konungamakt och ministerstyrelse. Af —T—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämmelse i regeringsgrundsatser måste ega rum mellan statsrådet
och regenten; och att under det ett behörigt afseende å
förvaltningen endast kan eventuelt leda till aflägsnändet af en eller annan
enstaka minister, så måste derimot, med omkastning af sjelfva det
politiska systemet, äfven statsrådet i dess helhet förnyas, —
åtminstone i regeln. Återstår nu att något närmare undersöka den
ledande regeringspersonens ställning. Med afseende härpå
förekomma i allmänhet tre olika system.
För det första kan, såsom förhållandet åtminstone i teorien
anses vara i monarkiska länder, regentens funktion utöfvas af
monarken. Men ofullkomligheten af en sådan anordning är påtaglig,
icke blott derföre att regentegenskaperna icke nödvändigt gå i arf
— såsom en beklaglig erfarenhet lärt — utan tillika derföre, att
om en monark äfven är utrustad med stora personliga egenskaper,
så skall ändock hans intresse sällan räcka till för alla de olika
slags reformarbeten, som kunna förekomma under en möjligtvis
lång regeringstid, utan om han t. ex. omfattat en eller två saker
med värma, skall han sedan med ljumhet och liknöjdhet se allt
öfrigt och derigenom faktiskt sättas ur stånd att längre vara ledare
af utvecklingen. Det kan ock hända, att just den specialitet, för
hvilken han af individuelt intresse helst skulle vilja arbeta, icke är
den som för tillfället utgör det förnämsta eller bäst passande
föremålet för det nationela utvecklingsarbetet; hvaraf lätt kan följa
att han kommer att framstå såsom rent af fiendtlig mot denna
utveckling, hvilken han såsom regent skulle hafva att befordra.
Mången ganska duglig och välvillig monark har på detta sätt
kommit i en skef ställning och i följd deraf icke uträttat det goda
han under andra förhållanden skulle kunnat uträtta. Men äfven
ur sjelfva monarkiens synpunkt är det mindre önskvärdt, att
monarken i egentlig mening leder regeringsärendena. Ju mer han det
gör, ju mer måste han komma att sjelf ledas ifrån den upphöjda
och, så vidt möjligt är, passionfria ställning, som han, enligt sjelfva
monarkiens grundbegrepp, bör intaga och genom hvilken ensamt
han kan bereda helgd åt det som man kallar majestät. Ty han
skall vara ringen kring svärdfästet, icke svärdsäggen. Han skall
i allmänhet vara mera passiv, än aktiv. Men försöker han detta
oaktadt, och oaktadt de svårigheter, som här förut blifvit
omför-mälda, att sjelf inblanda sig i regeringsärendena, sjelf styra, så
skall man ganska säkert komma att sakna både å ena sidan den
skicklighet och kraft, som en annan form för styrelsen medför, och å
andra sidan den stadga och säkerhet, som den monarkiska formen
är egnad att skänka. Man skall finna lojhet och sömnaktighet i
iv. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
