Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - Hans Järta och Carl XII. Af Rudolf Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde hoDom utan nöje och tjusning, ty der låg behag i hans
sätt att vara och yttra sig, eller lemnade honom utan vördnad,
kärlek och beundran och utan att känna sig mera upplyst och
bättre.
Då han bosatt sig i Upsala, der han geraa vistades, besöktes
han ofta af den tidens lärde och snillen, och sådana funnos ej fä,
ty i detta fall var det Upsalas lysande tidskifte. Det sätt, hvarpå
dessa män umgingos med honom, vittnade om den ofrivilliga gärd
af aktning de hemburo en man med hans erfarenhet, hans
öfver-lägsna snille och kunskaper. Äfven ungdomen infann sig och satt
vid den vise, meddelsamme och leende Nestors fotter, för att höra
och lära. Ja! när han låg på sitt sista långvariga sjukläger, höll
han föreläsningar i Sveriges laghistoria1) för Sveriges d. v.
kronprins och arffurstar jemte några för ämnet särskildt hugade
studenter. Han syntes finna särdeles behag i umgänget med den
intelligentare delen af ungdomen, dels för det nöje, som en sådan
omgifning alltid skänker den gamle, dels ock kanske för att i
»fäderneslandets hopp», dess bildningssökande unga män, studera
fäderneslandets framtid och i någon mån inverka derpå.
Detta om hans mera enskilda lif och umgänge.
I det offentliga lifvet var han samvetsgrann i uppfyllandet af
sina pligter, outtröttlig i sitt arbete, lifvad af de ädlaste afsigter
att tjena sitt fädernesland, och fordrade derföre samma egenskaper
äfven hos andra. Hans fosterlandskärlek och pligtkänsla tycktes
kunna drifva honom till hvilket offer som helst.1 Sina krafter
ansträngde han, när så erfordrades, till det yttersta. Bekant är,
huru han vid 1809 års riksdag, då han åtagit sig den svåra och
vigtiga befattningen af sekreterare i konstitutionsutskottet, arbetade
natt och dag, tills pennan föll ur hans domnande hand och måste
upptagas af vice sekreteraren J. D. Yalerius. En man i allt, lika
sjelfständig i tänkesätt som handlingssätt, var han alltid frimodig,
aldrig lycksökare. Han kunde vika från sin plats, ej från sin
öfvertygelse. Som fullmogen statsman inträdde han (1809) i det
nya statsskickets rådkammare och åtog sig dervid ett kall, som
åtniinstone för tillfället var det tyngsta, det bekymmerfullaste.
Han blef nämligen statssekreterare for handels- och finansärender.
Såsom sådan hade han många och häftiga strider med kron-
’) Vi anse oss här böra upplysa, att Järta, som 1790 tagit kansliexamen, seder*
mera fonn denna vara otillräcklig för hans fortkomst på embetsmannabanan, bvårföre
han några år derefter återkom till Upsala och idkade juridiska studier samt åhörde
C. Benjamin Höijers föreläsningar i filosofi. Eftef 1800 en »populär» man anlitades
han mycket till 1809 som juridiskt biträde i stundom ganska märkliga rättstvi&ter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
