Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - De senaste årens undersökningar om hafsfaunans gräns mot djupet. Af F. Smitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resultat Torell och Malmgren, som genast med ifver började
sortera denna fångst från 1000—1,400 famnars djup, funno der
representanter af alla hafsfaunans iyggradslösa djurklasser. Af
mollusker funno de en Cylichna, vid hvilken en växtlik manet
(Anthozo af Campanulariornas(?) familj) var fästad, af kräftdjur
en Cuma och-en Apseudes; af egentliga annelider nämner
Malmgren tre eller fyra arter, af Gephyreer två. I en grenig hafssvamp
voro tre arter kräftdjur fastade. Talrikast voro dock
Foramini-fererna (Globigerinor o. d.) små konstigt bygda skaldjur ehuru af
den enklaste inre kroppskonstitution, blott af en kornrik slemlik
vätska, som har förmåga att utsträcka sig i form af armar att
gripa födan. För Videnskabs-Selskabet i Christiania visade Torell
dessa fynd vid en af detta sällskaps sammankomster under hösten
samma år, äfven för Lyell (se Antiquity of man, App. B)
omtalade han de vigtigaste resultaten af lödningarna; men den
noggrannare undersökningen och vetenskapliga beskrifningen af
fångsten öfverlemnades åt prof. Loven. Vid vetenkapsakademiens
årshögtid 1863 och vid skandinaviska naturforskaremötet i Stockholm
samma år framhöll han betydelsen af fynden; men då den speciela
beskrifningen ännu ej utkommit, har också utlandet till största
delen kunnat glömma denna de svenskes ära. Imellertid egde
svenska riksmuseet ett det bästa material för jemförelser till
förklaring af denna djupvattensfauna, och Lovéns slutsatser — så
allvarligt motstånd de än mött — stå ännu som en vetenskaplig
seger, oaktadt de sista åren frambragt samlingar från långt större
djup och af betydligt större omfattning. För att förstå dessa slut-»
satser må vi erinra oss några de vigtigare satserna i denna del af
djurgeografien.
Vid den indelning af hafvet uti provinser, den vi ofvan
om-nämt, urskilde man vid Europa från norr till söder: 1. den
arktiska provinsen, af Skandinavien innefattande Finmarken; 2. den
boreala eller skandinaviska; 3. den celtiska, sträckande sig ungefär
till midten af Frankrikes vestkust; 4. den lusitaniska, äfven
innefattande Medelhafvet. Nu hade Lovén anmärkt, att man vid
Bohuslän — i boreala provinsen — på 80 famnars djup träffar arter,
som vid Finmarken lefva på ett djup af blott 20 famnar, liksom
man der nära strandkanten finner djur, hvilka vid Bohuslän hålla
sig nedom 10 eller 11 famnars djup. Forbes fann celtiska arter
i Medelhafvet, men endast på större djup. Mac-Andrew gjorde
samma observation om snäckorna vid Mogadore, på Afrikas
nord-vestkust. Om dessa fakta stått ensamma eller i denna enkelhet,
hade man kunnat nöja sig med en förklaring i enlighet med tem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
