Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - De senaste årens undersökningar om hafsfaunans gräns mot djupet. Af F. Smitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
peraturförhållandena då de nordiska formerna i sin flyttning mot
södern hade att söka sin hemtrakts temperatur djupare ned i
hafvet. Och med antagandet, att de nämda fakta berodde på en
de nordiska formernas tendens till utvandring fortsattes
räsonne-manget ännu längre af Wallich, om hvars djupdraggningar från
ångaren Bulldog vi förut erinrat Han till och med frågar sig
sjelf i sin skrift, hvarföre vi ej finna arktiska djur i de tropiska
hafven, och svarar, att detta beror blott på vår ringa förmåga att
undersöka de större hafsdjupen. Men Forbes hade tillika skrifvit
ett vigtigt kapitel om nordiska utliggare (outliers) i de södra hafven,
samlingar af nordiska former — vanligtvis i hafsdalar eller hålor
af större djup — så egendomliga och isolerade, att vi ej kunna
förklara dem genom fakta från den nuvarande anordningen af
strömmar eller någon annan orsak till djurens emigration. Helt
nyligen har den yngre Sars i sina Undersögelser over
Christiania-fjordens Dybvandsfauna lemnat de vackraste exempel på dylika
samlingar af arktiska djur i denna fjords hålor af ända till 230
famnars djup, medan den för nutiden karakteristiska faunan lefver
rundt deromkring och på de mindre djupa ställena. De äro
minnen från en försvunnen glacialtid och tala om geologiska
förändringar, på samma sätt som de öfver hafvet höjda glaciala
snäck-bankama i vårt land, eller som de af Cederström och Widegren i
åtskilliga af våra insjöar och de af Lindström, Widegren,
Malmgren och Smitt i Östersjön funna djurformer af arktiskt ursprung
eller slägtskap: allt iakttagelser, hvilka under Lovens ledning
samlats till den skandinaviska jordens yngre historia och af honom
fått sin tydning. Så dömde äfven redan Forbes om de af honom
kända arktiska utliggarne i södern i enlighet med den af honom
längst utvecklade glacial-teorien. Geologi och djurgeografi kommo
således att förklara hvarandra. Den satsen kunde redan anses
såsom bevisad, att djupvattensfaunan till god del vore arktisk.
Härmed samband Lovén de arktiska djurens härdighet, som tillät
många af dem i sin hembygd att lefva på de mest olika djup,
från strandkanten ned så långt skrapan varit använd, och med
tillägg af den redan utaf James Boss anmärkta likheten mellan
de södra och norra polarhafvens djurarter slöt han, att »medan
en rik fauna i våra och varmare haf med omvexlande former
befolkar ytan, stränderna och de mindre djupa trakterna, fortsätter
sig i den stora atlantiska sänkningen, måhända på jordens alla
djupaste ytor, utan att väsentligt afbrytas, från pol till pol, en
och samma enformiga djurverld, som trifves bäst under hårda
vilkor och nalkas ytan endast der, hvarest inga andra finnas, i de
kallaste hafven».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
