Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, Oktober - De senaste årens undersökningar om hafsfaunans gräns mot djupet. Af F. Smitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samling af spongier, foraminiferer, zoophyter, échinodermer,
mol-lusker, annelider och crustacéer i typer som tillhörde den celtiska
hafsprovinsen och den tempererade zonens varmaste haf. Bland
annat lefde här äfven Rhizocrinus. Den stora vattenrörelse i hafvet,
hvars hufvudorsak är värmet och den starkare afdunstningen i
æquatorial-trakterna, och som yttrar sig i det kalla polarvattnets
strömnitfg på djupet mot equatorn, medan det varmare vattnet
ifrån denna utbreder sig derofvan mot polerna, denna rörelse, af
hvilken Golfströmmen blott är en mera markerad företeelse, visade
sig här i form af tvenne bredvid men imot hvarandra gående,
djupa strömmar, hvilkas skarpa afgränsning från hvarandra
antagligen var att förklara genom jordytans trånga utskärning till
ett undervattenspass här mellan Skottland och Färöarna. Men
gick man ej för långt, då man endast med temperatur- och
strömförhållandena ville förklara den nämda olikheten i faunan? Äfven
i hafvets högre regioner lefva sällan samma former på stenig eller
sandig botten som på lera. Och var man fullt säker, att de båda
strömsättningarna voro så konstanta, som hvad antagits för den
nämda förklaringen, eller ens samtidiga?
Säkrare synas de resultat, hvilka denna expedition medförde
i afseende på djupvattensfaunans förhållande till kritan. Bailey
och Huxley hade i den ofvannämda, sega Globigerin-leran (ooze)
funnit massor af en lös protoplasma — sådan denna utgör de
lägsta djurens egentliga kropp — hvilken Huxley till och med
be-skrifvit såsom ett eget djurslägte under namn af Bathybius. I
denna massa funno de dessutom små mikroskopiska kroppar med
form af runda skifvor, tunnare i midten, enkla eller sammanvuxna
med hvarandra, lösa eller samlade utanpå större, oregelbundna
kulor med genomskinligt skal. 1 förra tillståndet kallade man
dem Coccolither; de senare kropparna med sin coccolithbeklädnad
kallades Coccospherer. Redan 1861 visade Sorby, att dylika
kroppar äfven förekommo i kritan. Härtill lägger nu Carpenter, att af
de hafssvampar med kiselskelett, dem han funnit så rikligt på
djupet, åtskilliga höra till samma typ som Ventriculites i kritan
och äfven här åtföljas af de mikroskopiska xanthidierna
(desmidia-céer). Den från Spetsbergen ända ned till Portugal och
Medel-hafvet liksom på amerikanska sidan af Atlanten ända ned till
Massachusetts utbredda Terebratulina caput-serpentis, en snäcka
af brachiopodernas klass — med två armar vid munnen att
utsträcka för näring och respiration — identifierar han med en art
från kritan1), och Waldheimia cranium, en annan brachiopod, ställer
*) Jfr. Ia v. Buch, 1834.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
